Bilder kommer!
Dagens rubrik är kanske lite överdriven men faktum är att kärrsångare, åtminstone bland relativt vanliga skånska häckfåglar, är den art som brukar komma tillbaka från vinterkvarteren allra sist. Åtminstone om man ser till genomsnittliga förstadatum för olika arter. Det har rapporterats enstaka exemplar i Skåne redan innan idag, men jag fick själv höra en idag när jag gick längs Höje å mellan Lomma och Lund. Det var den sjätte och sista nya arten jag såg idag. Det hände alltså en del innan dess.
I morse hade jag två olika alternativ. Antingen cykla söderut och kolla efter exempelvis blandade vadare i Foteviken eller norrut för att kolla efter främst mosnäppa på en ny lokal som jag återkommer till. Precis innan jag skulle ge mig av fick jag höra att en mindre flugsnappare hade setts i Alnarpsparken (norr om Malmö och längs vägen om jag valde alternativ #2). Det avgjorde saken.
Jag kom till Alnarpsparken. Massa flanörer och annat folk som njöt av det fina vädret. Jag gick till platsen där flugsnapparen setts och hörde en härmsångare (#191) längs vägen. En vanlig art som nyss anlänt och just idag verkar ha dykt upp lite överallt (många rapporter från Malmö med omnejd). Inte mycket tecken på liv på platsen förutom några rödstjärtar och vanligare arter. Efter närmare en timme när jag satt ner och brast i koncentration hörde jag plötsligt en sångstrof som lät intressant, men just bristen på koncentration gjorde att jag fortfarande inte var säker. Men så lät den en gång till och efter en stund hittade jag den och visst var det vad jag letade efter (#193). Fågeln var en ung hane, d.v.s. den saknade rött på bröstet. Under min väntan hade en bivråk sträckt över på hög höjd mot nordost (#192), sannolikt efter att alldeles nyss kommit till Sverige efter att ha korsat Öresund.
Jag cyklade nu vidare till Kannikdammen och även om det är fint att det verkar häcka två par skärfläcka här i år (tack vare ön som jag skrev om här) så var det inte själva dammen jag var mest intresserad av. Det har nämligen anlagts några nya dammar längs Höje å ungefär en kilometer åt öster. De verkar fina för vadare och det som är speciellt med det är att man ser dammen från Staffanstorpssidan av ån och att se vadare i Staffanstorps kommun är inte så lätt annars. Jag är ju från Staffanstorp ursprungligen och därför är det så viktigt.
Dammarna var fantastiskt trevliga med ett par snatterand, en sångsvan, två par mindre strandpipare, en drillsnäppa, en grönbena och flera par skärfläckor. En kungsfiskare flög förbi i ån. Men det jag mest var ute efter var mosnäppa och det fanns åtminstone tre ex på lokalen (#195). Det kan ha funnits mer att se här men från Staffanstorpssidan av ån ser man inte riktigt alla små vikar och annat. Övriga nya arter här blev buskskvätta (#194) och så den kärrsångare (#196) jag nämnde i början. Det här stället kommer jag att återkomma till.
Nu kommer jag att vara på Öland fredag till söndag för att officiellt starta upp Trollsländeföreningen. Nästa vecka hoppas jag spränga 200-vallen.
Dagens rubrik är kanske lite överdriven men faktum är att kärrsångare, åtminstone bland relativt vanliga skånska häckfåglar, är den art som brukar komma tillbaka från vinterkvarteren allra sist. Åtminstone om man ser till genomsnittliga förstadatum för olika arter. Det har rapporterats enstaka exemplar i Skåne redan innan idag, men jag fick själv höra en idag när jag gick längs Höje å mellan Lomma och Lund. Det var den sjätte och sista nya arten jag såg idag. Det hände alltså en del innan dess.
I morse hade jag två olika alternativ. Antingen cykla söderut och kolla efter exempelvis blandade vadare i Foteviken eller norrut för att kolla efter främst mosnäppa på en ny lokal som jag återkommer till. Precis innan jag skulle ge mig av fick jag höra att en mindre flugsnappare hade setts i Alnarpsparken (norr om Malmö och längs vägen om jag valde alternativ #2). Det avgjorde saken.
Jag kom till Alnarpsparken. Massa flanörer och annat folk som njöt av det fina vädret. Jag gick till platsen där flugsnapparen setts och hörde en härmsångare (#191) längs vägen. En vanlig art som nyss anlänt och just idag verkar ha dykt upp lite överallt (många rapporter från Malmö med omnejd). Inte mycket tecken på liv på platsen förutom några rödstjärtar och vanligare arter. Efter närmare en timme när jag satt ner och brast i koncentration hörde jag plötsligt en sångstrof som lät intressant, men just bristen på koncentration gjorde att jag fortfarande inte var säker. Men så lät den en gång till och efter en stund hittade jag den och visst var det vad jag letade efter (#193). Fågeln var en ung hane, d.v.s. den saknade rött på bröstet. Under min väntan hade en bivråk sträckt över på hög höjd mot nordost (#192), sannolikt efter att alldeles nyss kommit till Sverige efter att ha korsat Öresund.
Jag cyklade nu vidare till Kannikdammen och även om det är fint att det verkar häcka två par skärfläcka här i år (tack vare ön som jag skrev om här) så var det inte själva dammen jag var mest intresserad av. Det har nämligen anlagts några nya dammar längs Höje å ungefär en kilometer åt öster. De verkar fina för vadare och det som är speciellt med det är att man ser dammen från Staffanstorpssidan av ån och att se vadare i Staffanstorps kommun är inte så lätt annars. Jag är ju från Staffanstorp ursprungligen och därför är det så viktigt.
Dammarna var fantastiskt trevliga med ett par snatterand, en sångsvan, två par mindre strandpipare, en drillsnäppa, en grönbena och flera par skärfläckor. En kungsfiskare flög förbi i ån. Men det jag mest var ute efter var mosnäppa och det fanns åtminstone tre ex på lokalen (#195). Det kan ha funnits mer att se här men från Staffanstorpssidan av ån ser man inte riktigt alla små vikar och annat. Övriga nya arter här blev buskskvätta (#194) och så den kärrsångare (#196) jag nämnde i början. Det här stället kommer jag att återkomma till.
Nu kommer jag att vara på Öland fredag till söndag för att officiellt starta upp Trollsländeföreningen. Nästa vecka hoppas jag spränga 200-vallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar