21-22/4: Årets första natt i fält

Almentornet, Krankesjön 21/4

Jag har väntat i två veckor på att kunna göra den exkursion jag gjort i dagarna. Men det har blåst och blåst och blåst och i mitt huvud har jag känt att det dels skulle vara jobbigt att cykla och dels att det skulle vara svårt att höra de fåglar jag ville höra. Men sedan några dagar tillbaka hade SMHI varit väldigt inbjudande just kring tisdag eftermiddag, natten mot onsdag och resten av onsdagen. Sen ska det visst börja blåsa igen. Men denna "lucka" i den blåsperiod med huvudsakligen nordvästvind som varit tänkte jag utnyttja. Till att se eller höra (för några är svåra att se) ett antal arter som inte är särskilt ovanliga där de finns, men som inte finns vid eller nära Malmö. Av den anledningen att Malmötrakten saknar såväl skog som riktiga fågelsjöar (förlåt, Arriesjön).

Jag gav mig av kring 17.30 på tisdagskvällen. Mitt mål var Krankesjön, en väldigt känd fågelsjö som jag besökt mycket förr men mindre på senare år. Avståndet dit är ca 35 km, men jag stannade för kaffe hos mina föräldrar i Staffanstorp efter 15 km. Sista två milen hade jag bra flyt och nerförsbackarna vid Torna Hällestad gjorde att jag var framme vid sjön efter mindre än en timme från Staffanstorp. Jag kände mig i väldigt bra form - den senaste tidens cykelträning har gett resultat.

Krankesjön mot väster resp. öster, sett från Almentornet.

Sista timmen av skådarljus stod jag i Almentornet i sjöns västra del. Vinden var obefintlig och himlen saknade i princip moln. Det låg mycket änder och skäggdoppingar på sjön, några stora moln av starar svepte omkring, ett tranpar kom inflygande och det var allmänt trevligt. För min artlista var det dock två ljud som gav tillskott - rördrom (#156) och när det började bli dunkelt började morkullla (#157) spelflyga (jag hade senare ytterligare några individer av båda arterna).

Jag gav mig sedan av och begav mig mot Silvåkra, öster om sjön. Jag gjorde detta genom att omväxlande gå och cykla på småvägar och stigar som jag kände ledde i rätt riktning och därför tog det ett tag, eftersom jag hade dålig koll på exakt var jag var och kanske gjorde några felval. Men till slut kom jag ut i Silvåkraallén.

Krankesjön 21/4. Notera molnet av starar mot himlen.

Det var för tidigt att lägga sig så jag cyklade norrut mot Harlösa och svängde in mot Ängstorpsdammen längs med södra sidan av Kävlingeån för att eventuellt kunna höra en småfläckig sumphöna eller något annat kul. Det lyckades inte (det har inte hörts någon sumphöna där i år så inget konstigt med det - ser dock bra ut) och inte bara det - när jag kom cyklande på grusvägen stod det plötsligt två stridsvagnar på vägen. Det var visst militärövning på gång och jag blev, mycket vänligt, ombedd att avlägsna mig från småvägarna på övningsfältet. Så jag cyklade tillbaka till Silvåkra och tog in på Hotell Silvåkra, vilket är ett litet vindskydd norr om fågeltornet. När jag lagt mig började en kattuggla (#158) ropa från norr. Det är en art som finns i Malmö, men i år är det bara ett par som rapporterats och jag var där och letade utan framgång för ett tag sen (den kvällen var så sunkig att jag ej skrev något om det). Den underhöll mig sedan en god stund.

Hotell Silvåkra 22/4

Det var ganska kallt nu, men med gott om kläder på och både mössa och vantar sov jag nog åtminstone fyra timmar innan jag vaknade vid 5.30 till ljudet av bland annat entita (bara min andra för året - finns ej heller i Malmö) och större hackspett. Det var dimma både över land och sjön så ett kort besök i gömslet vid sjökanten gav inget annat än en pungmes som hördes norrifrån. Dimman gjorde mig inte mycket - det fanns inget i sjön, åtminstone vad jag känner till, som jag "behövde se".

Vombs Fure 22/4

I stället begav jag mig mot Vombs Fure. Vombs ängar på vägen dit var också insmort i dimma så jag cyklade snabbt förbi. Kom in i skogen och njöt av årets första riktiga tallskog för min del. Jag åt frukost vid "Näbblinjen" (småvägarna i furet heter "linjer") och noterade arter som trädkrypare, svartmes och dubbeltrast, arter som jag sett i Malmötrakten i år men bara någon enstaka av varje. Och så plötsligt, ett litet rullande läte från talltopparna - jodå, tofsmes (#159). Detta är en art som är relativt vanlig i tallskog men extremt stationär så den är faktiskt aldrig någonsin anträffad i Malmö kommun. Vomb är troligen det närmaste stället den häckar på.

Försökte se Vombsjön men det gick inget vidare (övre). Trädkrypare (nedre). Vombs Fure 22/4

Även Vombsjön var täckt i dimma så jag testade lite andra vägar i furet för att hitta mer småfåglar. När man letar sjungande fåglar med öronen är det lyxigt med cykel. Gärdsmygar, taltrastar, talgoxar och bofinkar dominerade ljudbilden. Mitt mål var att hitta talltita, men det gick trögt. Jag var efterhand ganska långt österut i furet och började leda cykeln längs med "Björkalinjen". Boom! En gröngöling flyger upp från marken (#160) - ännu en art som är dundersvår i Malmötrakten. Ibland ses det någon kringströvare men jag har aldrig sett den i kommunen. Ännu lite senare börjar det bli mycket ljud igen. Kungsfåglar, större hackspett, någon svartmes, en spillkråka och tofsmes igen. Och så ett omisskänsligt "tää-tää-tää". Jag ser den aldrig men talltita (#161) tar man utan problem på lätet. Mycket nöjd lämnar jag furet, inte bara för framgången med fåglarna utan för att det var härligt att vara i skog och känna den fantastiska doften av tall. En av Sveriges bästa dofter!

Vombs ängar 22/4

På vägen tillbaka passerade jag åter Vombs ängar och dimman hade nu gett sig av. Några gulärlor (#162) hade anlänt, vit stork fanns på bo längs Klingavälsån och i en av pölarna på ängarna låg en ensam hane årta (#163). Fikor både i Torna Hällestad och hos föräldrar i Staffanstorp gjorde att hemvägen gick lätt och jag hade gott om krafter kvar när jag anlände till Malmö vid 14-snåret.

Detta var en mycket härlig utflykt och jag inte bara kände mig starkare fysiskt än tidigare, jag bröt också en psykologisk spärr som gjort att jag tvekat att cykla längre sträckor.

Vit stork. Vombs ängar 22/4

20/4: Magi på Sibbarp

Sibbarp visade sig från sin bästa sida idag. Alla bilder är klickbara för större storlek.

Idag kom det rapporter om ringtrastar från flera ställen i Skåne. Ringtrast är en art som häckar i svenska fjällen och ses här på flyttning i mindre antal. Den skiljer sig från de flesta andra flyttande arter i det att den är mycket mer talrik på våren än på hösten, dessutom betydligt mer förutsägbar. Sträcktoppen brukar infalla precis nu, någon gång under andra halvan av april. Totalt på en vår brukar ett hundratal individer rapporteras från Skåne, men de brukar vara utspridda och det är fullt möjligt att misslyckas med att se någon om man inte är på hugget. Och för mig gäller det alltså att se ringtrast nu om jag ska ha en hygglig chans att få in den på Arttrampet.

Ringtrastar. Sibbarp 20/4

Det kom rapporter om några ringtrastar som setts, men dragit vidare, söder om Bunkeflostrand. Sen kom det en rapport om två stycken vid Sibbarp och efter en stund en ny rapport att det rörde sig om tre individer. Det är inte långt dit - 7 km kanske - så jag tog inga fångar. När jag kom fram till platsen där de setts, en stort gräsområde innanför stranden längs med campingen fanns upptäckaren, Lars Silow och en skådare till på platsen. Och framför oss på gräset gick det ringtrastar (#155). 7 stycken! En helt otroligt häftig syn. Senare visade det sig att det till och med rörde sig om 8 stycken. Detta är det största antalet ringtrastar jag någonsin sett på en gång.

Ringtrast. Sibbarp 20/4

Ringtrast är en absolut favorit hos mig. Jag kan aldrig se mig mätt på dem. Hanarna är mörkare med mer rent vitt halsband och nästan alla dagens fåglar såg relativt hanlika ut. Men det finns en viss variation och det är inte helt lätt att könsbestämma dem alltid. Men det brukar också vara så att hanarna flyttar lite tidigare än honorna så det är nog i sin ordning.

Dagens inflöde beror säkert på att trastarna varit sugna på att sträcka över Öresund ett tag men tyckt att det blåst för mycket. Så det har samlats på lite och nu blev det ketchupeffekt av det hela.

Ringtrastar. Sibbarp 20/4

18/4: The Battle of Klagshamn, spring edition 2015

 

Jesper spanar sträck. The Battle of Klagshamn 18/4

P.g.a. tävling hade jag inte med stora objektivet idag. Därav inga fågelbilder. 

Den 4 oktober 2003 åkte jag och min vän Jesper till Klagshamn i gryningen för att skåda. På parkeringsplatsen mötte vi två andra skådarkompisar, Thomas och Matts, som skulle göra samma sak. Jag minns inte hur, men någon föreslog att vi skulle möta varandra, 2 mot 2, i en tävling att se så många arter som möjligt på Klagshamnsudden under ett antal timmar. Inga fordon tillåtna, inte ens cykel. Båda i laget måste självklart se arten för att den ska få räknas.

Det var roligt och året efter föreslogs en repris. Sen dess har vi gjort detta och på senare år har vi också genomfört ett antal "spring editions". Idag var det dags för årets (första, blir en i höst också) tävling, som fått namnet "The Battle of Klagshamn", eventuellt om man vill en referens till Rage Against The Machines album "The Battle of Los Angeles". Thomas har inte kunnat vara med de senaste åren och har numera en fullgod ersättare i Roy. Sedan andra året har vi standardiserat tävlingstiden till 7 timmar, dock brukar vi placera tävlingen på lite olika ställen på våren (och hösten) för att det ska bli lite variationer i arttombolan. Förra året gjorde vi det i mitten av maj, nu blev det april i stället. En annan skillnad i år, och mot alla andra år, var att en av deltagarna (undertecknad) tog sig till tävlingsstarten på cykel. Tävlingen började redan 05.30 så det var tidig cykling i mörker. Men inga problem med det.

Den yttersta udden/piren på Klagshamnsudden

Båda lagen börjar alltid med att ställa sig på den yttersta udden, med lite avstånd mellan varandra för att man ska kunna prata utan att det andra laget hör, för att spana eventuellt sträck av sjöfåglar och insträck av landfåglar. Det var en helt ok morgon. Inte mycket fåglar egentligen, men något att titta på hela tiden. En adult storlom sträckte norrut (#147) och senare även en silvertärna (#149). Däremellan hade jag fått in brun kärrhök (#148) på årslistan - det verkar som de kommit ganska sent i år. Annars var det inte mycket som är spännande utanför den interna kampen mellan de tävlande lagen.

När vi stod där nåddes vi av larm på telefonen om att vittruten, som jag såg redan 18 januari men som varit kvar i området sen dess, sågs vid Tygelsjöbäckens mynning, inom synhåll från halvön. Men ännu mer spännande blev det när Tomas Svensson hade hittat en blåhake med till synes helt blått bröst vid fågeltornet. Det visade sig sedan att den hade någon vit fjäder och att det således var en s.k. vitstjärnig blåhake (ssp. cyanecula), en underart som finns i kontinentala Europa. Detta är en jättesällsynt fågel och fyndet idag är det sjätte i Skåne genom tiderna. Det är dock fortfarande en blåhake, en art som i en annan underart häckar i svenska fjällen och ses fåtaligt på flyttning i Skåne. Den hade dock varit fullt möjlig att missa på Arttrampet så detta var en jättebonus om jag skulle få se den.

Vassparti nära fågeltornet, Klagshamnsudden

Vi avbröt sträckskådningen vid 07.30 och gick mot fågeltornet. Längs vägen hördes det ljuvliga ljudet av årets första sjungande lövsångare (#150). Ett span mot där vittruten setts gjorde att vi snabbt kunde konstatera att den stod kvar och det blev inte sämre av att en pilgrimsfalk flög förbi. Väl vid tornet hörde vi blåhaken sjunga tämligen omgående (#151). Timmarna fortlöpte, och jag ska inte trötta ut med detaljer, men vi såg fyra gluttsnäppor (#152) och två hussvalor (#153) vilka i båda fallen var mina första för året. Utmärkta bilder på blåhaken finns för övrigt på Artportalen.

Artgenomgången blev som vanligt spännande men vi vann genom att ha sett 83 arter mot de andras 78. Sammanlagt observerades 89 arter. Klagshamnsudden är en riktigt bra fågellokal!

Hemkommen tog jag en lur men vaknade snart av rapporter om en vit stork som kretsade över Malmö. Först över Lernacken, sen Limhamn och sen Mobilia. Jag bor jättenära Mobilia och gick ut för att spana efter den. Och då den inte hade särskilt bråttom gick den lätt att hitta (#154) när den cirklade en stund innan den försvann österut. Storkar finns det ju en del i Skåne numera och jag kommer garanterat att se fler i år, men det var ju kul att se en genom att gå några hundra meter från hemmet. Bilder visade att fågeln var färgmärkt och en del av det skånska storkprojektet.

Jesper tar det lugnt i slutet av dagen då endast 3 knop är tillåtet.

16/4: En del nytt över havet

Sträckskådning. Helikopterplattan, Malmö 16/4

Denna morgon cyklade jag ner till Helikopterplattan i Malmö hamn för att se om det sträckte några sjöfåglar. Mitten av april är sjöorrarnas tid och det kan ses ansenliga antal på väg söderut genom sundet. Precis som ejdrarna så sträcker de alltså söderut för att runda Skåne på sin väg upp i Östersjön. Alla sjöorrarna gör dock inte det - många tvärar över Skåne under vårnätterna och under klara nätter har man då goda chanser att få höra dem. Men i sundet ser vi dem på dagen och bra dagar kan det vara flera tusen.

Det var det inte denna morgon, men väl ett hundratal. Sjöorre hade jag sett innan, men bland de lite mer fåtaliga sträckarna hade jag en del nya årsarter att hämta. På sydsträck noterade jag två sillgrisslor (#142), fyra svärtor (#143) och två kentska tärnor (#144) som gav artlistan en boost. Förutom detta även sju smålommar under de knappa två timmar jag la på sträcket. Det är som ni märker inte särskilt mycket fåglar och så är det de flesta dagar, men det är ändå småtrevligt. Ännu lite mer trevligt blev det när jag får in en liten dopping som ser ut att ha lyft från vattnet, flyger ett hundratal meter och fäller igen. En svarthakedopping - en ganska ovanlig art i sydvästra Skåne och en art jag inte alls räknat med den här morgonen (#145). De rejäla vågorna gjorde det dock nästan omöjligt att hitta den på vattnet.

Jag cyklade vidare till Spillepeng norr om stan och gick en runda kring skjutbanan där. Området kan vara bra för trastar och då det rapporterats en ringtrast, en viktig art att få in i april, från S:t Pauli kyrkogård på morgonen tänkte jag att jag skulle visa att jag kunde hitta en sådan själv. Det kunde jag inte, men helt lottlös blev jag inte då jag i ett parti med lä (det blåste runt 10 m/s från nordväst) hittade ett gäng kungsfåglar och där lyckades finna en hane av brandkronad kungsfågel. Jag såg ju en sådan härom veckan så den var inte ny för året, men det är en art som alltid är kul att se.

Rödvingetrast. S:t Pauli kyrkogård, Malmö 16/4

Sist körde jag inom S:t Pauli och kollade efter ringtrasten. Det lyckades inte så väl. Det fanns fyra arter av trast på lokalen - förutom de häckande kol- och björktrastarna även några rastande individer av tal- och rödvingetrast. Men ringtrasten verkade ha gett sig av. Har dock goda förhoppningar att se en den kommande veckan eller veckan efter det. På lokalen såg jag för övrigt årets första rödstjärt (#146).

15/4: Flera nya arter i blåsten

Husie mosse 15/4

Det har blåst mycket i Malmö denna vecka. Det känns som jag upprepar mig, men det är verkligen blåsigt. Nära nog kuling. Idag låg vinden först på SV, sedan på V. Under eftermiddagen tog jag ändå ett djupt andetag och gav mig ut. Destination var Husie mosse, ett ställe jag besökte flera gånger i januari. Nu var det dags igen, och den främsta orsaken var att pungmes, en art som häckade här förra året, setts igen de senaste dagarna.

Jag cyklade dit vilket gick fort p.g.a. medvind. Det är ganska exakt 6 km och det tog inte mycket mer än en kvart. Jag parkerade och började gå runt mossen, såg tre par snatteränder på vattenytan innan jag gick in i dungen söder om mossen.

Snatteränder. Husie mosse 15/4

I dungen, som kan vara en riktig magnet under flyttningstid, var det inte mycket fåglar. Men ett litet läte väckte mitt intresse och efter en stund föll ögonen på en hona av mindre hackspett (#137). Den har setts här tidigare, men förefaller inte alls lätt. Tyvärr hann jag ej få någon bild på den innan den drog in i tät vegetation. Jag fortsatte runt mossen och när jag kom upp till norra änden hörde jag pungmes (#138) tämligen omgående. Sen tystnade den och jag hörde en kungfågel som lät lite rivig i tonen och fick mig att misstänka brandkronad. Lyckades ej se den men såg i stället en hane svarthätta (#139), en ny årsart för mig. Pungmesen dök sedan upp, men mycket snabbt och kortvarigt och virkade lite bomaterial alldeles nära där den häckade förra året. Sen drog den ut i vassen igen.

Rester av fjolårsbo av pungmes. Husie mosse 15/4

Njöt vidare av vårblommor. Botaniken tillför en ny dimension till att vara ute, åtminstone för mig.

Hålnunneört (övre) och Kabbeleka (undre). Husie mosse 15/4

Nöjd cyklade jag vidare. Nu valde jag att besöka Lindängelunds rekreationsområde söder om stan (Husie mosse ligger öster om). Vägen dit var alltså åt sydväst, d.v.s. rakt emot vinden som var så pass stark att den blåst omkull min cykel då jag parkerat den vid mossen. Men jag bet ihop, trampade på och var vid gott mod när jag anlände till Lindängelund. Huvudmålet var att se mindre strandpipare och det var en enkel match (#140). Jag såg två stycken tämligen omgående.

Överst damm på Lindängelunds rekreationsområde - typisk biotop för mindre strandpipare (nedre)

Annat kul på platsen var årets första (2 st) ladusvalor (#141) och en handfull silltrutar. Inte en jättelång utflykt, men bra utdelning och vägen hem, återigen i medvind, gick fort och lätt.

Silltrut. Lindängelunds rekreationsområde 15/4

14/4: Litet innerstadsdrag

Lyckades ej få någon acceptabel bild på djuret men den hoppade i kanten av häcken till höger på bilden. S:t Pauli norra kyrkogård, Malmö 14/4

Idag sågs rapporterades det en göktyta från S:t Pauli kyrkogård i centrala Malmö. Sent på eftermiddagen cyklade jag dit för att försöka se den. Jag träffade två skådare på platsen men ingen av dem hade sett den under den gångna halvtimmen. Fågeln föreföll av tidigare rapporter vara både svårsedd och rörlig.

Hur som helst gick vi omkring i området en stund och letade. Efter 20-30 minuter lyckades jag återfinna den i kanten av en häck. Där lekte den kurragömma och såg hela tiden till att hoppa ut på den sida där vi som försökte se den inte befann oss. Efter en stund tappade vi bort den helt. Men trevligt var det att se den - jag ser inte många göktytor (#136) på ett år.

Göktyta är en sparsam, och lite tillbakadragen häckfågel i Skåne. För de som är aktiva fågelskådare vet ni säkert att den, trots sitt mycket udda utseende, är en hackspett trots att den varken hackar eller klättrar på stammar. Dessutom är den, till skillnad från andra hackspettar, en tropikflyttare. De brukar återvända sent i april eller under första halvan av maj så detta var ett mycket tidigt fynd. Min allra tidigaste någonsin faktiskt. Men lustigt nog såg jag (med flera) en annan göktyta på samma plats den 17 april 2013. S:t Pauli kyrkogård är en riktigt bra plats att leta rastande flyttfåglar på. De senaste åren har det bland annat setts taigasångare och halsbandsflugsnappare här.

12/4: Strandpiparfiasko

Strand utan strandpipare. Lomma 12/4

Jag har varit dålig på att skriva grejer här senaste veckorna. Det beror på att jag börjat inse att för att kunna genomföra några längre cykelturer framöver behöver mil snarare än arter just nu. Så därför har jag de senaste två veckorna prioriterat cykling före skådning. Så jag har gjort några bra rundor neråt Höllviken och även österut mot Svedala, men inte stannat särskilt mycket för specifika arter. Men härom dagen såg jag en skärpiplärka (#132) i Klagshamn, vilket var kul. Det är annars en art som kunde ha dröjt till september. Vidare har jag sett helt väntade arter i form av hämpling (#131), skogssnäppa (#133) och fiskgjuse (#134). Den sistnämnda såg jag sträcka österut vid Almåsa öster om Malmö i fredags.

Igår var jag på whiskyprovning i Lund, något jag är med några vänner 2-3 gånger per år. Vi har gjort detta länge och har testat ca 200 olika sorter vid det här laget. Det brukar bli sena nätter och viss promillehalt.

I morse vaknade jag till nyheten om en svartbent strandpipare som sågs i Lomma. Den är ju fullt inom räckhåll men det fanns några faktorer som spelade in. 1) Den stod den på stranden utanför Lomma kustdammar. Det är en vanlig badstrand med massa flanörer, hundar och annat. Min första tanke var - den kommer snart försvinna. 2) Det blåste frisk, nästan hård vind från sydväst. Att cykla dit kunde kanske funka men hem = jobbigare. Och 3) jag hade varit på whiskyprovning kvällen innan.

Timmarna gick och jag noterade via rapporter att strandpiparen var kvar i alla fall 13:45. Oväntat men nu insåg jag att denna chans inte kunde förspillas. Jag åt lite kolhydrater och kom iväg strax efter 16. Medvinden snett bakifrån (turen gick huvudsakligen rakt norrut, vinden var sydvästlig) gjorde att cyklingen (14 km enkel) bara tog 40 minuter och inte kostade mycket kraft. Väl framme mötte jag två skådare som nyss anlänt. Vi hittade ingen strandpipare. Jag gick en bra bit först söderut och sen norrut och såg, förutom några få strandskator, inte en enda vadare. En fisktärna (#135) var en klen tröst. En annan tröst var att hemvägen, i ca 10 m/s motvind snett framifrån, också gick bättre än väntat. Jag är i betydligt bättre fysisk form än för bara någon vecka sedan och hade garanterat fixat turen även tidigare på dagen.

Svartbent strandpipare häckade i Sverige (Ängsnäset i Falsterbo och tillfälligt på Vellinge ängar i Foteviken) fram till ca 15 år sedan. Men den är numera utgången. Enstaka individer ses likväl årligen i både Skåne och andra svenska landskap. Så det är inte kört med arten för i år, dock blir den svår. Det här var både en missräkning och en signal att inte tveka så mycket i fortsättningen.

Kort påskuppdatering

Under påskhelgen har det blåst nordvindar i Skåne. Det har inte kommit in mycket fågel och jag har inte gjort några större utflykter. En skedstork som sågs i Foteviken lyfte och drog iväg strax efter att jag lämnat hemmet för att se den (jag vände då tillbaka) och sen var jag trög när det sågs en amerikansk bläsand ungefär 15 km söderut igår. Anledningen var att det spekulerades i att det var en hybrid. Men på kvällen var den rapporterad som säker ändå. Den fågeln tror jag dock är kvar så jag har inte gett upp hoppet om den. Problemet är att bläsänderna mellan Klagshamn och Foteviken ligger ganska långt ut från stranden (p.g.a. långgrunt).

Tre nya arter har jag sett i helgen, samtliga helt väntade - taltrast (#128), gransångare (#129) och rödvingetrast (#130).