28/3: Nya arter överallt

Ängsro gårds ängar (och min cykel) 28/3. Alla bilder är som alltid klickbara för större storlek.

Idag cyklade jag norrut från Malmö. Det blåste en del, 5-6 m/s från S/SV och jag tror det ökade lite senare så hemvägen var rätt dryg. Lika trevligt som det är att cykla i medvind, lika jobbigt är det i motvinden på väg tillbaka om den går upp emot frisk. Och just nu är Skåne inne i en ganska blåsig period känns det som.

Lustiga husen, Ängsro gårds ängar 28/3

Beckasinmarker, Ängsro gårds ängar 28/3

Mitt mål för dagen var en ganska okänd lokal, nämligen Ängsro gårds ängar öster om Lomma. Lokalen ligger precis över gränsen till Staffanstorps kommun och då jag är född och uppvuxen i Staffanstorp så har jag varit med i Microbirding i Staffanstorp flera år. Och Ängsro är den utan någon som helst konkurrens bästa lokalen för dvärgbeckasin i Staffanstorps kommun. Faktum är att vi sett den här varje år sedan vi startade "Stax" som vi kallar det (STAffanstorps-X, men man kan lika gärna koppla till det legendariska skivbolaget) 2004. Och alltid i slutet av mars och början av april (finns även vinterfynd från milda vintrar).

Rådjur. Ängsro gårds ängar 28/3. Många tror att man måste långt ut i naturen för att se vilt men så är inte alls fallet. Här ser vi Lund i bakgrunden.

Min första sädesärla för året. Ängsro gårds ängar 28/3

På lokalen fanns väntade nykomlingar som sävsparv (#121) och sädesärla (#122) förutom ett gott antal ängspiplärkor. Jag parkerade cykeln och gav mig ut i beckasinvätorna. Enkelbeckasin - tjoff, en enkelbeckasin till - tjoff och sen gick det en liten stund innan en liten beckasin flög upp precis framför fötterna på mig. Dvärgbeckasin (#123) är därmed en del av Arttrampet 2015. Naturligtvis bör man se att de är mindre och framför allt att de har betydligt kortare näbb än enkelbeckasiner för att vara 100% säker på vilken art det är (jag såg denna väl), men faktum är att det avstånd de flyger upp på är ett bestämningskriterium så gott som något. En dvärgbeckasin lyfter vanligen på 0,5-2 meter medan en enkelbeckasin vanligen flyger upp på 10-20 meter. Något överlapp har jag aldrig upplevt.

Kannikdammen 28/3. Notera flocken av vitkindade gäss (bara en del av de som fanns i området) på den övre bilden och den nyanlagda häckningsön på den nedre.

Nästa stopp var vid den närbelägna Kannikdammen. Denna ligger i Lomma kommun men man kan se vattenytorna oavsett om man befinner sig i Lomma, Lund eller Staffanstorp. När det ses ovanliga fåglar här kan det därför bli lite bisarrt när skådarna står utspridda i tre grupper för att få in fågeln på sina respektive kommunlistor. Idag fanns det stora mängder vitkindade gäss på lokalen (räknade inte, men utan tvekan fyrsiffrigt). Bland änderna gladdes jag främst åt skedand (#124) och stjärtand (#125).

Skedänder (övre) och Stjärtand, hane (undre). Kannikdammen 28/3. Båda arterna vårprimörer för min del.

Dagens sista stopp gjordes vid stranden söder om Lomma - det som kallas "Lomma Södra" eftersom det fanns två campingplatser i Lomma tidigare som kallades just "södra" och "norra". Den södra är inte längre en camping. Men här finns fina revlar utanför och där brukar vara gott om fåglar. Så även idag. En myrspov (#126) var kanske det mest oväntade, mer beroende på att det är tidigt då lokalen i sig är riktigt bra för arten i maj (brukar vara tresiffriga antal) men här fanns också mina första skärfläckor (#127) för året, en storspov och några stjärtänder. Ett flertal ganska stora ejderflockar drog förbi. De verkar ha haft en bra dag och två praktejdrar sågs på den skånska sydkusten (totalt ca 30 000 ejder där).
 

Tre bilder från Lomma Södra 28/3. På den övre utsikt norrut mot Lomma hamn, i mitten ett stort ejdersträck mot söder över revlarna och nederst mina första skärfläckor för året.

26/3: Eldkrona!

Brandkronad kungsfågel, hane. Kungsparken, Malmö 16/4 2013

Eldkrona är inte bara en ganska prålig prydnadsväxt utan även svenska för Firecrest, som i sin tur är engelska för brandkronad kungsfågel. Denna sällsynta art är i mina ögon en av de vackraste vi har i Sverige. För de flesta utanför Skåne så är detta fortfarande en raritet, men här nere ses den i mindre - men inte jättesmå - antal varje år och den är med all sannolikhet en regelbunden svensk häckfågel även om endast väldigt få hittas på häckplats. Under vårsträcket och i lite mindre utsträckning höststräcket är då det ses flest brandkronade kungsfåglar. Främst för att de då hittas rastande i kustnära dungar i stället för att gömma sig i stora skogar.

Detta är en art jag absolut förväntat mig att se i år och kanske till och med kunna hitta en individ på egen hand. Malmö är nämligen ganska bra för arten och några individer ses årligen i staden med omgivningar.

Brandkronad kungsfågel, hane. Slottsparken, Malmö 26/3 2015. Beklagar den urusla bilden.

Idag rapporterades den första, och då denna var mindre än 3 kilometer hemifrån, närmare bestämt vid dammen vid stadsbiblioteket i Slottsparken, var det inget att bråka om. Jag cyklade dit på eftermiddagen. Och såg den ganska lätt. Den höll dock till i en stor och mycket tät mahonia och då ljuset dessutom var riktigt dåligt (ingen sol) så blev de få bilder jag lyckades få helt urusla. Därför bjuder jag överst på en individ från närliggande Kungsparken som jag tog i april 2013. Dagens individ får vara med som dokumentation trots helt undermålig kvalitet.

Även en domherre fanns på platsen, ett som det känns ganska sent vårfynd för att vara i centrala Malmö.

Domherre, hane. Slottsparken, Malmö 26/3

23/3: Inte så mycket ejder men en del annat

Ejdrar. Helikopterplattan, Malmö

Helgen förflöt med en lördag då det blåste alldeles för mycket för att få ut något av cykling och en söndag då curlingsäsongen avslutades med finalspel i Malmö CK:s klubbmästerskap (mitt lag vann brons efter en hård match som vanns med 8-7). Men varken lördag eller söndag var jättespännande ur fågelsynpunkt då det var vindar från nord och ost och dessutom ganska kallt. Då hålles vårsträcket tillbaka. En del tranor sågs i Malmö men ejder, den andra marsflyttaren som är lättobserverad i stora antal, höll igen och inväntade bättre vindar. Natten mot måndag vred vinden över mot sydväst (mildare) och jag valde därför att ta en ledig förmiddag för att försöka se lite ejder.

Utsikten från Helikopterplattan och en av dagens ejderflockar

Det blev en tidig morgon. Uppstigning 5.15, cykling 5.40 och framme vid Helikopterplattan i Malmö hamn kl 6. Det sträckte inte mycket ejder alls. Här. Men på Sydkusten var det årets toppdag med ca 50 000 ejder i Kåseberga. Jag såg kanske 1000 på två timmar. Det ses alltid betydligt mer på sydkusten då det kommer ejdrar från sydvästra Östersjön, men denna relationen är rätt anmärkningsvärd. Det verkar som de ejdrar som övervintrar i Kattegatt och på Nordsjön (och sträcker hem till Östersjön genom Öresund) har drabbats extra hårt av den populationsminskning av ejder som skett de senaste 15 åren. Det sågs för övrigt även en praktejder på sydkusten idag, vid Smygehuk men den missades i Kåseberga där den sannolikt också passerade (det är inte helt lätt att skilja ut dem när det går fort och är massor av fåglar att kolla igenom).

Helt bortkastad morgon var det ändå inte. En del sjöorrar (minst 100) snurrade runt och jag såg en ensam alfågel (#114) och en lika ensam tordmule (#116) som sträckte söderut. Därtill några rödbenor (#115) som flög förbi. Men det bästa var den flock på 12 mindre sångsvanar (#113) som vid sjusnåret sträckte in från havet, in över hamnområdet och vidare mot nordost. Det är en art som jag absolut borde se i ett årsperspektiv men den är aldrig vanlig och det var således skönt att få den avklarad.

Scaniaparken (som ger vindskydd vid Helikopterplattan) och en kungsfågel som rastade bredvid obsplatsen idag.

Under helgen upptäcktes det en svarthakad buskskvätta, en hane, vid Kolböra mosse sydväst om Staffanstorp. Det är ungefär 15 km att cykla, alltså inte jättelångt. Så det blev nästa destination. Det var bra medvind så det tog bara ca 50 minuter trots en hel del rödljus och andra farthinder i Malmödelen.

Väl på plats blåste det en hel del (cyklingen hem i rejäl motvind blev ett träningspass) och buskskvättan verkade först inte vara kvar. Men när jag tänkt att "faaaaan" så hittade jag den sittande på ett cementrör en bit bort. Jag hade gått förbi precis där tidigare, men då hade den nog gömt sig från vinden.

På vägen hem stannade jag i Nordanå där det fanns såväl skogsduva (på ett fält med ringduvor, #118) som bergfink (#119).

Kolböra mosse och svarthakad buskskvätta 23/3

Jag är ursprungligen från Staffanstorp och känner Kolböra mosse väl. Det är ett fint och lite underskattat ställe som ligger som ensam våtmark i ett åkerdominerat landskap. Förra våren såg vi vitvingad tärna här och en hel del annat smått och gott har setts här tidigare. Läs mer om lokalen här och besök den gärna.

Vitvingad tärna. Kolböra mosse 17/5 2014

18/3: Silltrut i Malmö som #112

Under en kortare promenad (nej, jag måste inte cykla - så länge jag inte använder motordrivna fordon är det ok) i Malmö under onsdagseftermiddagen såg jag två silltrutar (#112). En helt väntad art då det setts gott om dem i Malmö senaste veckan. Aningen tidigt på säsongen jämfört med vissa andra år, men det har varit varmt senaste tiden.

De silltrutar som ses i Malmötrakten är huvudsakligen av formen intermedius (ej knallsvart mantel). De häckar i hyfsat antal på Saltholm (dansk ö i Öresund om någon är obekant med den) och det är dessa fåglar som flyger in till Malmö och åkerlandskapet öster härom för att födosöka. Detta är huvudskälet till att vi ser silltrutar i Malmö i princip dagligen under våren. 

15/3 (2): Söndagsbonus: HÖKUGGLA!!!

Hökuggla. Limhamn 15/3. Foto med mobiltelefon på kvällen när det är mörkt, därav avsaknad av all form av kvalitet. Men man kan nog se vad det är.

Inte långt efter att jag publicerat ett blogginlägg om vad jag gjort tidigare idag (plus lite tankar om ejdersträck) plingade det till i telefonen. Lokalt Malmölarm - borde inte vara något att bry sig om. Det var ju redan mörkt. En söndagskväll i mars är vanligen allt annat än spännande ur fågelsynvinkel om man inte råkar vara i de stora skogarna i norr och lyssna efter ugglor.

Det rörde sig om en uggla denna gång. Och inte vilken uggla som helst, nämligen en förmodad hökuggla som setts i Limhamn under dagen av "icke-skådare". Det skulle tydligen finnas en bild. En stund senare har en skådare, trots att det alltså redan var mörkt, hittat den vilande i ett träd. Jag cyklade direkt dit, 6 km enkel väg, träffar ett antal skådare som redan står och kollar på den (#111) och njuter lite av att ha sett en av landets verkligt nordliga ugglor för första gången på flera år. I Skåne har jag nog inte sett den under 2000-talet. Det här var en SUPER-DUPER-ART att få in på Arttrampet!

Hökuggla är en art som häckar i Norrlands fjäll- och fjällnära trakter. I högst oregelbundna antal beroende på födotillgång (de äter gnagare). Med stora intervaller företar arten vandringar söderut då födan tryter och då kan enstaka ses i Sydsverige. Detta har dock inte varit en sådan vinter, så dagens fynd var fullständigt oväntat. Inte bara att det sågs en hökuggla utan ännu mer platsen. En trädgård i Malmös utkanter.

Vad man kan tänka sig är att det är en individ som sträckt in över Öresund i frisk motvind och varit så utmattad att den inte hittat någon annan utväg än att dimpa ner i en slumpmässig (var på väg att använda det populära ordet random men någon måtta får det vara) trädgård. Att den skulle stanna här en längre period känns osannolikt. Därför tog jag inga risker och cyklade dit med en gång trots att jag egentligen redan tagit kväll.

15/3: Inget inflöde att tala om + lite tankar om ejdersträck!

I Skåne har det i helgen blåst friska vindar från öster. Detta gör att, även om gemene man upplever att det är fint väder och det borde komma in massor av flyttfåglar, inte gör det. Sedan det kom in en hel del nytt i början av mars är det numera ett vänteläge. Bäst sträck och inflöde av flyttfåglar, åtminstone av de tidiga flyttarna ("väderflyttarna") sker nämligen vid milda vindar mellan syd och väst. Några sådana har vi inte upplevt på några dagar och av väderprognosen att döma kommer det inte göra det den närmaste veckan heller.

Utsikt från stranden vid Bunkeflostrand mot Öresundsbron 15/3

Cykla kan man naturligtvis göra ändå och för att inte känna mig helt försoffad efter två kvällar på musikfestivalen Sónar Copenhagen så cyklade jag idag en tur till Bunkeflostrand söder om Malmö. Totalt idag avverkades 26 km. Inte särskilt mycket och inte särskilt mycket fåglar såg jag. Tre nya och helt väntade arter i form av större strandpipare (#108), snatterand (1 hane, #109) och enkelbeckasin (#110) blev det i alla fall. Det man kanske kan undra är hur jag funderar kring den trädgårdsträdkrypare som de senaste dagarna funnits i Helsingborg. Jo, jag har den i tankarna. Den sjunger och erfarenheten säger att sjungande trädgårdsträdkrypare har en tendens att bli kvar ett tag. Jag börjar känna mig i form nog att kunna cykla dit - det är ungefär sex mil enkel väg. Men det går inte att göra när det blåser 8-10 m/s. Är det något jag lärt mig de senaste veckorna är hur otroligt mycket jobbigare det är att cykla i frisk motvind än i medvind eller vindstilla. Så jag hoppas, och tror, den stannar kvar ett tag.

Utsikt från Lernacken längs kusten söderut mot Klagshamn och Foteviken. Fint område för fåglar!

Ett annat fenomen som stundar är ejdersträck. Med tanke på hur milt det varit borde det kanske ha kommit igång redan, men så är inte fallet. Åtminstone inte i någon omfattning att tala om. Det hänger samman med de vindar jag pratade om. Ska "proppen gå ur" och vi får dagar med femsiffrigt antal ejder längs kusterna krävs milda vindar från sydsektorn. Som det ser ut nu kommer det alltså inte hända kommande veckan heller så möjligen ejdertoppen väntar tills sista marsveckan. Ejdersträck kan ses längs både syd- och västkusten i Skåne, men det är alltid flest på sydsidan då det här sammanstrålar ejdrar som följt Öresund söderut och sedan svänger av mot öster, med de större mängder som kommer från sydvästra Östersjön.

I platta Malmö är kanske stigningen från Bunkeflostrand upp på Lernacken kommunens längsta uppförsbacke.

Och om man ser ejdersträcket ur ett artperspektiv så är det naturligtvis praktejder som är det stora priset. På 90-talet såg vi runt 15 på en säsong, men i samband med att ejderpopulationen minskat kraftigt har även inslaget av "guld" minskat och nu brukar det bara ses någon enstaka. En hane sträckte faktiskt förbi Kåseberga redan förra veckan, under en dag med relativt få vanliga ejdrar. Det är inte heller särskilt anmärkningsvärt - det finns en tydlig tendens i fyndmaterialet att praktejdrar gärna kommer i den tidiga delen av ejdersträcket. Men förutom praktejder finns det chans att se de flesta regelbundet förekommande sjöfåglar. Jag hoppas självklart kunna komma iväg och se lite ejdrar de närmaste veckorna.

12/3: sol, cykel och jobb

Väderprognosen inför idag sa sol och svag (nästan ingen) vind. Därför bestämde jag mig för att för första gången i år cykla till mitt jobb på Sturups flygplats. Det är ungefär 28,5 km enkel väg. Eftersom jag hade både dator och en hög med papper som jag behövde ha med fick jag prioritera bort kameran så därför blir det inga bilder idag. Syftet var egentligen inte heller att direkt skåda - det var minst lika mycket att hålla igång kroppen.

SMHI hade lurats lite och det var lite vind faktiskt, en kylig sådan från nordost på ca 4-5 m/s. Men det gjorde inte så mycket. Det kändes ganska bra idag.

Det fanns i och för sig en fågel jag ville se, nämligen en varfågel som hållit till vid Roslätt norr om Svedala hela vintern. Jag har sett den tidigare under omständigheter som inte godtas i Arttrampet. Den var fortfarande kvar idag (#104) och jag såg den faktiskt i toppen av ett större videsnår redan innan jag hann stanna cykeln och spana efter den. Innan dess hade jag till slut fått in tofsvipa (#103).

En promenad under lunchen gav det lokala tranparet (det häckar ett par alldeles nära Sturup) som skrek för full hals (#105). Jag såg senare även en flock på drygt 20 ex som skruvade norrut. Under lunchpromenaden hörde jag även en spillkråka (#106), en art jag ofta ser i området men då får jag som sagt inte räkna den då jag ej cyklat till jobbet. På vägen hem hörde och såg jag sedan en entita, en högst väntad art, vid Bökeberg (#107).


 

8/3: Jag hade i alla fall tur med vädret

Bläsänder. Lunds reningsverk 8/3

Igår kväll var jag ute och drack öl och lyssnade på livemusik med några vänner. Detta var kanske inte den bästa förberedelsen för en cykelutflykt men min tanke med dagen var bara att kolla lite strandängar söder om Malmö efter nyanlända vårfåglar. Några sällsynta fåglar som jag borde titta på fanns inte rapporterade.

När jag idag drack mitt morgonkaffe och tittade på Vasaloppet så kom det ett larm om att den vitögda dykand, som ungefär en gång varannan vecka helt utan förvarning dyker upp i Lunds reningsverksdammar för att sedan återigen vara borta, var på plats idag. Tidigare gånger den setts i år har jag inte haft möjlighet att cykla dit av olika skäl (curling, jobb, storm). Nu var det annorlunda och eftersom den vid alla tidigare tillfällen stannat resten av dagen - den förflyttar sig uppenbart i skydd av mörkret - var valet lätt. Jag cyklade mot Lund.

Lunds reningsverksdammar 8/3

Vädret var fantastiskt, åtminstone på vägen dit. Det blåste nämligen en hel del, 8-10 m/s från sydväst men i övrigt var det klart, soligt och ca 10 grader varmt. En sån där dag som brukar kallas "den första vårdagen" (trots att våren i år anlände till Malmö redan 15/2 - se föregående inlägg för lite vårteori) och jag såg bilder på instagram där folk åt glass utomhus. Medvinden gjorde att jag kunde hålla igen och inte bränna för mycket krafter. Mer eller mindre opåverkad kom jag fram till reningsverksdammarna i nordvästra Lund efter att ha avverkat de ca 21 kilometrarna på ungefär 1 timme och 5 minuter. Det var årets hittills mest behagliga cykeltur, trots gårdagsnattens övningar. När man har vinden rakt i ryggen och både luften och vägbanan är torr - då går det lätt.

På lokalen stod det tämligen snabbt klart att det inte fanns någon vitögd dykand. Dels såg jag inte den under ett tjugo minuters långt eftersök och dels träffade jag flera andra som letat förgäves. Ingen hade heller träffat någon som sett den eller som i sin tur träffat någon som sett den. Att gråhakedoppingar anlänt och redan spelade gjorde mig inte överdrivet mycket gladare.

Gråhakedopping. Lunds reningsverk 8/3

Sen var det dags att cykla hem och nu var det rak och frisk motvind hela vägen. Benen kändes bra men då jag inte ätit ordentligt tog energin slut och hemvägen blev rätt jobbig. Men jag hann i tid för att se damernas jaktstart i skidskytte-VM, men var då rätt sliten. Note to self: ät ordentligt innan framtida cykelturer. Idag var det bensinen som saknades, hade jag bara haft den hade det gått hur fint som helst.

Två nya arter för året såg jag idag - en strandskata (#101) flög över Nobelvägen i Malmö och när jag letade efter anden så flög det över en dubbeltrast (#102). Jag såg också två flockar med sångsvanar som sträckte mot nordost när jag cyklade till Lund, men alla verkade vara av större modell. Mindre sångsvan är annars en art som jag avser klara av de närmaste veckorna.

Hur som helst var det skönt/nyttigt med lite träning eller vad man ska kalla det.