Dåligt genrep (brukar ge bra premiär)

Idag hade jag tänkt cykla min sista runda innan Arttrampet i syfte att se till att cykeln klarar packning och att allting fungerar som det ska. Det gick sådär. Idag lastade jag på precis allt jag kan tänka mig ha med på en långtur - tubkikare, stativ, kamera med stort objektiv, reservdelar och verktyg, regnkläder och stövlar. Bra sak - allt får plats i de väskor jag köpt och har på pakethållaren. Dålig sak - pakethållaren tyckte det blev för mycket. Efter bara en liten stund lossnade pakethållaren från de "stickor" som håller den upprätt. Det var bara att GÅ hem igen och ägna tid åt att justera några tekniska detaljer och göra några förstärkningar. Pakethållaren har jag nämligen monterat på själv så antagligen var det dåligt utfört arbete som var skurken. Utrustningen som sådan har erkänt god kvalitet.

Detta gjorde mig hur som helst lite orolig och därför tog jag bort tub och stativ och gav mig ut på en ny runda. Denna gång gick det bättre. Jag körde bara en mil ungefär men det var inga problem. Förutom mentalt då jag hela tiden tänkte att något skulle brista och bara det är lite jobbigt. Men rent logiskt tror jag det borde funka nu.

Detta bekymmer gör dock att jag känner att jag måste börja med att skåda relativt nära Malmö och efterhand utvidga mina jaktmarker. Fläckdrillsnäppan, som jag skrev verkade ha tagits av en sparvhök i föregående inlägg, var inte tagen av en sparvhök och finns trots att den varit otroligt svår att se de senaste dagarna (flera som varit där och letat) kvar.

Det är ju trevligt att den lever, men jag kommer inte våga försöka mig på en sådan långtur riktigt än. De 2-3 första veckorna på året får helt enkelt vara en slags försöksperiod där jag dels ska vänja in mina ben vid mycket cykling och dels få förtroende för att min cykel kan bära allt jag behöver ha med mig - och således inte ha 10 mil hem om något händer (det kan det naturligtvis göra senare också, men jag vill i alla fall känna att jag litar på min packning innan jag ger mig iväg långt). Jag vill nämligen helst slippa ha kamera och tubkikare i ryggsäck när jag cyklar.

Väderprognosen för Malmö ser i alla fall hyfsat snäll ut. Plusgrader väntas hela den kommande tiodagarsperioden. Till detta en del regn men också en del sol. Sammantaget bör det i alla fall innebära att väglaget inte kommer utgöra något problem. Och ett dåligt genrep som idag brukar borga för en god premiär. Nu är det bara 31 timmar kvar av 2014 och när jag gör nästa inlägg så har Arttrampet 2015 börjat. Gott nytt år!

Tre dagar kvar!

När jag kollade väderprognoserna några dagar innan jul såg det fortfarande ut som det skulle förbli snöfritt och milt året ut. Nu blev det inte så och på en gång har det hänt en del i fågelmarkerna som påverkar mina planer för åtminstone den första veckan av 2015.

Först och främst så gjorde det omfattande regnet under december att vägar och cykelvägar var väldigt blöta och när det frös till på juldagen fick detta till följd att det blev isgata i Malmö. Jag försökte ge mig ut på en cykelrunda under Annandagen men fick vända hem igen efter bara några kilometer då jag upplevde det som livsfarligt.

Igår var cykelvägarna runt Malmö i bättre skick. Eftersom även vädret var fint (klart, svag vind, några minusgrader) gjorde jag en längre tur med full skådarpackning. Inte för att skåda utan för att känna hur det känns att cykla med allting. Det kändes bra och jag var ute i ungefär 2,5 timmar, vilket bör betyda att jag cyklade ca 5 mil.

Till fläckdrillsnäppan norr om Åhus är det knappt 11 mil. Jag har mer och mer tänkt att jag skulle försöka se denna under första januariveckan och ta en övernattning på vandrarhem i Åhus efter att jag sett fågeln första dagen. Nu verkar det dock som kylan gör att detta inte blir aktuellt då det verkar som fläckdrillsnäppan, en sällsynt gäst från Amerika, slutade sina dagar igår. Citat från Artportalen/Svalan:

I -10 C hittades snäppan i viken ö. om Ö. Hammaren. Den stod med nedisad stjärt i tång alldeles vid strandkanten. En sparvhök flög över snäppan och satte sig i en buske intill. Vi drog oss tillbaka och mötte folk inom 5 min. Troligtvis hann sparvhök före.

Väldigt tråkigt naturligtvis, men i ett strikt egoistiskt perspektiv gör detta det lite lättare för mig då jag inte riktigt känner mig där fysiskt ännu, speciellt med tanke på att väglaget lokalt gör det mer svårcyklat än på torr sommarväg.

I stället kommer jag sannolikt att fokusera de första dagarna på att försöka se bändelkorsnäbb och nilgås runt Malmö och i övrigt hoppas att det hittas något inom rimligt avstånd för dagsutflykter. Med det menar jag i rådande läge avseende kondition/benstyrka (som behöver ett litet tag till) och väglag (som saktar ner mig) någonstans sydväst om en linje mellan Smygehuk och Landskrona ungefär.

Det ställe jag mest skulle behöva ta mig till är fortfarande Torekov. Svartanden är kvar och hänger ihop med sina gräsänder. Toppskarv och skärsnäppa finns också liksom en vittrut. Vittrut brukar vara betydligt talrikare under årets inledning än dess avslutning så den vill jag absolut klara av innan våren. Men det brukar kunna ses någon i södra Skåne också. Torekov känns som ett helgprojekt för slutet av januari eller början av februari. Jag tror svartanden kommer stanna kvar ett bra tag till. Det är en art som inte har några problem att klara en nordvästskånsk vinter.

Och i USA såg Dorian Anderson (Biking For Birds) Smith's Longspur utanför Dallas igår, hans 618:e art för året och den av allt att döma sista då inga rimliga tillskott till listan finns i närheten. Allt utan att åka motordrivna fordon en enda meter. En sanslös prestation.

En vecka kvar!

Det är nu en vecka kvar tills 2014 slutar, 2015 börjar och därmed möjligheten att räkna arter i Arttrampet. Jag har nämligen varit ute på några cykelturer redan, men inte särskilt inriktat på att se fåglar utan bara vänja in ben och kropp på vad som väntar. Så jag har under veckan gjort en cykeltur på 90 minuter och en på 120 minuter utan egentliga stopp. Det kändes ok. Under den längre turen var jag lite ansträngd i benen sista halvtimmen men det är som det ska vara.

Fågelmässigt är det som jag skrev i senaste inlägget både en svartand på Bjärehalvön och en fläckdrillsnäppa norr om Åhus som man bör klara av tidigt om man vill ha in dem på sin årslista. Svartanden tror jag fortfarande kommer stanna ett tag - den klarar kyla och den är på ett ställe som sannolikt inte kommer frysa till även om det blir en del minusgrader. Alldeles i krokarna finns även toppskarv, vattenpiplärka och skärsnäppa som alla är arter jag inte med säkerhet kommer se på andra håll. Däremot lär de dyka upp igen i slutet av året om man vågar chansa på att vara så taktisk (eller otaktisk).

Fläckdrillsnäppan lär bara bli kvar till första snöfallet. Jag har fortfarande inte klart för mig hur jag kommer göra med denna (eller svartanden). Fysiken är en faktor, jag tror det kommer ta någon månad innan jag är i sådan form att jag obehindrat tar mig an vad som helst om jag har tid och möjlighet i övrigt. Samtidigt skulle en bra start vara bra för moralen så jag kommer sannolikt avvakta lite till, se på hur kropp och ben reagerar på träning den närmaste veckan och sen ta beslut angående såväl Åhus som Bjärehalvön.

Två andra sällsynta arter har varit sedda den senaste veckan. En brednäbbad simsnäppa i Ystad och en vitögd dykand i Lund. Dykanden sågs först bara en dag, var sedan borta några, sågs sedan två och igår var den borta igen. Jag var själv och tittade på den (med bil, då det ösregnade och fortfarande är 2014) härom dagen och är den kvar in på det nya året vore det toppen då den är så pass nära. Den är bara ungefär en timme bort. Simsnäppan har inte rapporterats på några dagar så den kan vi nog lämna därhän. Annars är Ystad ungefär vad jag ser som bortre gräns för en endagarstur. Jag tänker mig allt som är sydväst om en rak linje mellan Ystad och Helsingborg kan jag hinna till och tillbaka samma dag - när jag cyklar längre bort kommer jag behöva övernattning. Antingen i form av vandrarhem, enklare camping framåt sommaren eller om någon jag känner har en soffa att låna ut. Jag kommer göra upprop om eventuell hjälp om och när det blir aktuellt.

Ha en fin jul allesammans!

Tankar om början på januari!

Om vi räknar med idag så återstår det 17 dagar av 2014. Sen är det dags att börja med Arttrampet. Och redan nu jobbar min hjärna för högvarv hur jag ska utnyttja dagarna i början av januari. Jag har i alla fall möjlighet att använda de första sex dagarna i den utsträckning jag orkar och känner för.

Den legendariska amerikanske årskryssaren Sandy Komito - han som "vann" The Big Year som låg till grund för filmen med samma namn och där framställdes som en som bara brydde sig om sin egen lista och fullständigt struntade i allt och alla i övrigt - sa i alla fall en väldigt vettig sak: "Go for the rarities first". En välmatad artlista bygger inte bara på att man får in 100 arter på en vecka för om dessa arter bara är av typen talgoxe och havstrut och kanadagås så betyder det i längden ingenting. Speciellt viktigt är detta om man gör en satsning på cykel där orken är en faktor. Eventuellt också vädret även för stationära arter. Att cykla tio mil i vackert väder kan vara en fantastisk njutning men att göra det i regn och snålblåst är det oftast inte.

Nog om det. Det finns två stycken megarariteter i Skåne just nu och de har varit här ett bra tag. Det rör sig om en svartand utanför Torekov och en fläckdrillsnäppa vid Hammaren norr om Åhus. Båda två har alltså valt ställen som kräver en del av en cykelskådare som utgår från Malmö. Om vi nu utgår från att de båda stannar över årsskiftet, vilket känns rimligt om det inte kommer något kraftigare väderomslag (läs: snö) vilket det i alla fall inte verkar göra de närmaste tio dagarna enligt SMHI (DMI har någon minusgrad precis i slutet på sin 15-dagarsprognos) så finns det några tuffa utmaningar att ta sig an, speciellt som jag ännu inte är i fysisk topptrim.

Svartanden är ett mindre problem då jag ändå tänkt ta mig till Torekov för att se toppskarv och skärsnäppa (två vinterspecialiteter för Bjärehalvön, brukar stanna åtminstone in i februari). Kanske hade jag i normala fall väntat till slutet av januari för att komma igång lite först. Men det är möjligt att jag tänker om, i alla fall om det uppstår gynnsamt cykelväder under första veckan.

Fläckdrillsnäppan är något helt annat. Den är i ett område jag normalt sett inte skulle åkt till i januari även om jag skådat med bil. I dessa trakter finns vanligen inga andra arter jag behöver se där och då. Det bästa för alla parter vore om den lämnade innan nyår - jag är måttligt sugen på att cykla dit - men stannar den så kanske jag tvingas tänka om. Speciellt som jag tror den är mer känslig för ett eventuellt väderomslag (som ju lär komma förr eller senare) än svartanden, både som art betraktat och för att lokalen ligger på östkusten som har betydligt hårdare vinterförhållanden. Båda exkursionerna, om de nu blir av, kommer hur som helst kräva en övernattning i respektive trakt.

I övrigt finns inte många (kända) arter i landskapet just nu som jag definitivt "måste" se i början av januari. Det kommer nog fortsätta vara så tills det blir väderomslag. Ett sådant brukar sätta fart på arttombolan. Helt tomt är det likväl inte. Spetsbergsgäss (brukar vara talrikare i januari än i slutet av året) och bändelkorsnäbbar ses här och där för närvarande. De kommer jag eventuellt göra några omvägar för. Likaså finns det en nilgås i sydväst, dit jag har nära. Om den stannar lär jag rulla ner och kolla på den också.

Men det är alltså ett tag kvar och en del kommer säkert hittas alternativt försvinna. Mina planer lär ändras en hel del gånger innan 2014 är över.


 

Natursidan.se & Artportalen/Svalan

Nu är det alltså bara 19 dagar kvar tills 2015 börjar och därmed Arttrampet. Hur som helst har jag redan hunnit bli intervjuad av Natursidan.se.

Vidare så har Eric Sandin tagit initiativ till att lägga till "Arttrampet 2015" som syfte i Artportalen/Svalan. Så om du som cykelskådar under 2015 använder det syftet så kommer du alltså kunna ha dina cykelartlistor där och samtidigt se vad andra har sett för något.

För närvarande räknar jag annars mest ner dagarna, men jag kommer göra några blogginlägg även innan årsskiftet där jag spekulerar lite i hur året kan komma att se ut, artantal med mera. 

Vilken respons - så otroligt kul!

Jag har gått och grunnat på idén med att göra ett cykelår i Skåne i knappt två månader. Under oktober var jag på skådarresa på Madagaskar och under en lång färd i vår minibuss skojade jag med två av de andra resenärerna, som båda bor på Öland, att de skulle möta varandra i ett artrace på cykel under 2015. Efter att tramset slutat började jag fundera på att göra det själv, i Skåne då alltså, inte minst som mitt intresse för att åka och titta på sällsynta arter (med bil) avtagit ganska kraftigt och jag på något sätt ändå saknar det. Efterhand kunde jag inte släppa tanken och såg i mitt inre mig själv på väg till Bjärehalvön i hård västvind eller till Göingeskogarna (så långt bort från mitt hem jag kan komma i landskapet) för ugglor och skogshöns. Det fanns inte längre någon väg tillbaka.

Och när jag till slut igår offentliggjorde min satsning så trodde jag väl att några skulle säga lycka till men inte så mycket mer om det. Men Facebooksidan jag gjorde samtidigt som jag startade bloggen har redan fått över 150 följare (ungefär så många jag trodde jag skulle kunna få under hela året) och en liten utmaning jag la ut på Facebookgruppen Vår Skådarvärld har fått över 160 likes. Och inte bara det - flera andra, från flera olika landskap, har sagt att de tänker göra samma grej där. All feedback har varit positiv - det känns så himla roligt.

Om jag satt här igår och undrade vad jag gett mig in på är jag nu oerhört peppad att komma igång med cykelskådningen. Tack för all respons. Nu (eller det är trots allt drygt tre veckor kvar) kör vi.

 

Arttrampet 2015 - ett skånskt fågelår på cykel

Eftersök av brunsångare. Tobisvik 20/10 2012.

Under hela 2014 har jag mer eller mindre dagligen följt den amerikanska bloggen ”Biking For Birds”. Bloggen drivs och skrivs av Dorian Anderson, en forskare på ett universitet i Boston. Han fick nog, inte bara av sin inrutade vardag utan även av att ständigt åka bil för att komma ut i naturen för att göra det han tycker är roligast – att titta på fåglar. I nuläget har han sett strax över 600 fågelarter utan att ens för en sekund eller en meter använt något annat än sin muskelkraft för att ta sig fram. Detta är en helt otrolig prestation, inte bara fysiskt utan även psykiskt – alla ensamma mil under ibland hårda väder- och terrängförhållanden är säkert värre än den rent fysiska utmaningen. Och 600 arter är mycket även för den bilburna!

Det finns olika syften med att göra en sådan här grej. Dels är det sannolikt något man själv har glädje av att ha gjort under resten av sitt liv – att få se så mycket av ett land från cykelsadeln måste ge en oerhörd tillfredsställelse. Att göra det i samband med fågelskådning gör också att man hamnar på mer udda och bortglömda platser än om man bara besöker turistattraktioner och städer. Färden för en fågelskådare går så att säga inte rakaste vägen alla gånger. Resan är viktigare än målet. Jag tycker äventyret är otroligt häftigt i sig, oavsett om vi inte blandar in själva fåglarna. Inte minst som Dorian skriver väldigt bra och delar med sig av allt som händer i sin blogg. Detta har gett mig ny kunskap om hur USA ser ut, var fågelarterna finns och väldigt mycket annat.

Sen har vi naturligtvis den ”gröna” aspekten. Och det är såklart den aspekt som har ifrågasatts av vissa, även om det är en absolut minoritet av läsarna. Dorian använder inget fossilt bränsle själv, men har vid några tillfällen tältat på avlägsna platser med vänner som tagit sig till platsen med hjälp av bil (och då haft med tältet de bor i), när han haft punktering har någon kört reservslangar till honom från någon närliggande stad och en del andra i sammanhanget inte särskilt intressanta saker. Saken är nämligen att det aldrig går att göra något helt grönt – då måste man blanda in faktorer som vad man äter, var man bor, vad man har för kläder o.s.v. Oavsett hur grön man försöker vara så finns det alltid någon som tycker man kan göra något ännu grönare. Och det är Dorian mycket tydlig med. Han gör inte detta för att ”vara helt grön” utan för att visa på ett alternativ. Och att se så många fågelarter som möjligt – det måste ju samtidigt ge resultat, att bara cykla för cyklandets skull finns det redan andra som gör. Han vill inspirera andra att cykla ut i naturen i stället för att köra bil överallt. Att han samtidigt samlar in pengar till fågelskydd (hittills en bit över 40 000 dollar) tycker jag bara är en bonus i sammanhanget.

Nog om honom för ett tag. Poängen är att jag blivit väldigt inspirerad av Dorians år i USA. Jag har dock inte möjligheter, av flera skäl, att göra något som går att jämföra med hans jätteprojekt. Dels av att min livssituation inte tillåter mig att ge mig iväg på ett helt års äventyr (jag har exempelvis två katter som behöver tillsyn) och dels är inte Sverige ett land som man logiskt kan göra samma sak i. Jag kommer återkomma till varför i ett senare inlägg, men i princip handlar det dels om storlek och dels om att mycket av fåglarna i Sverige framför allt ses under flyttning och som tillfälligt gästande rariteter, medan USA är precis lagom för att hinna runt och se alla bofasta arter på ett år.

I stället tänkte jag göra ett ”grönt skådarår” i Skåne, landskapet där jag bor. Då kan jag bo hemma, passa mina katter, ge mig ut på dagsutflykter – ibland med någon/-ra övernattning/-ar, men ändå inte förändra mitt liv alltför mycket. Jag kommer alltså att försöka se så många fågelarter i Skåne som möjligt under 2015 utan att använda bil eller andra motordrivna fordon. Sannolikt kommer jag kanske åka bil i några andra sammanhang, men för att fågeln ska få räknas måste hela utflykten, från hem till hem, utföras cyklandes, gåendes, springandes eller i potentiella undantagsfall med hjälp av kanot alternativt rodd- eller annan icke motordriven båt.

Och precis som Dorian Anderson kommer jag inte göra anspråk på att vara ”helt grön” eller bättre än någon annan. Jag gör det för att det ska bli kul, för att återfinna en glädje i att se ovanliga fåglar - en glädje som jag tappat bort någonstans de senaste 5-6 åren och för att kanske, och det vore det verkliga priset, inspirera någon annan att göra något liknande. Exakt vad som händer under året, hur mycket jag har tid och ork och annat att satsa är svårt att säga just nu, men jag ska absolut göra mitt bästa efter de förutsättningar jag har.

I den här bloggen kommer jag skriva om hur det går, lägga upp bilder från det fantastiskt vackra landskap Skåne är och en del allmänna funderingar kring både fågelskådning och miljötänkande. Sannolikt en del annat också. På återhörande.