Falsterbo Bird Show och en bonusmåndag

Dags att cykla hem i NV 12 m/s. Falsterbokanalen 7/9 (ja, jag använder vanligen hjälm annars). Foto: Johan Lorentzon

I helgen var det Falsterbo Bird Show, en naturmässa som jag var med och startade upp 2010 och sedan varit lite delaktig i varje år, vanligen som ansvarig för föreläsningstältet eller i år i föreläsningssalen, då mässan flyttat till Falsterbo Strandbad, där vi inte behöver tält utan kan ha föreläsningarna inomhus och slippa störas av regn och vind. Just i år var detta extra påkallat, då det var gott om båda företeelserna.

Min plan att cykla ner resulterade i fiasko, men i retrospektiv gör det inget. Bakgrunden är att jag lovat att vara på plats kl 12.30 på fredagen. Därför cyklade jag hemifrån strax innan kl 10 då mina tidigare turer till Falsterbo i år tagit mellan 1h30 min och 1h50min. God marginal alltså.

SMHI sa "ingen nederbörd", men när jag förberedde det sista för en tredagarsvistelse i Falsterbo började det likväl regna. Men jag tolkade det som tillfälligt och gav mig av. Regnet blev dock värre och i höjd med Malmö arena regnade det så mycket att jag hade svårt att se något, då jag var tvungen att blinka hela tiden. Regnet ackompanjerades av åska och blixtar. Jag såg ingen annan lösning än att vänta ut det värsta under tak. Mina prylar var väl skyddade men det ver helt enkelt inte görbart att cykla under rådande förhållanden. Efter 45 minuters väntan utan förbättring insåg jag att jag inte skulle hinna ner för att kunna presentera första föredraget. Och då jag alltid försöker vara lojal och vet att de andra som jobbar på FBS har mycket att göra såg jag ingen annan utväg än att cykla hem igen, ta en snabb dusch och köra bil till Falsterbo och därmed diskvalificera eventuella nya arter från Arttrampet.

Min initiala tanke var att köra hem på kvällen och byta till cykel men väderprognosen för helgen var verkligen inte kul och jag blev medbjuden på vinfest och la ner hela projektet. Med tanke på hur lite sträck det var på Nabben i helgen var det bättre att ha kul - jag ångrar ingenting. Det sträckte förvisso en stäpphök på söndagsmorgonen, men dels är det många sådana i farten nu och jag har gott hopp om att se en sådan inom de närmaste veckorna och dels hade jag kanske ändå inte varit där då jag valde att lägga söndagsmorgonen på en botanisk vandring på Ljungen tillsammans med två härliga människor, en som jag träffade för första gången i helgen och en jag känt i 20 år. Precis sånt som gör att jag uppskattar FBS-helgen så mycket - mer än en dålig morgon på Nabben med kanske en ny art på listan.

Man ser ingen stäpphök när man letar dvärglin. Skanörs ljung 6/9.

Väderprognosen såg mycket bättre ut för måndagen, och jag hade möjlighet att skåda. Så jag cyklade ner till Falsterbokanalen (hade alltså åkt hem till Malmö söndag kväll) för att spana rovfåglar. Jag anlände vid 10-snåret, träffade flera goda vänner och stod där i fyra timmar. Vinden blev efterhand kraftig från nordväst (upp till 12 m/s) men både sikt och termik var god. Detta resulterade i flera hundra sträckande ormvråkar, en brunglada (årets andra för mig), uppemot 200 tranor, några bivråkar men framför allt fyra arter falkar. Och den som kan mitt arttramp vet att jag bara sett två arter tidigare. En av dessa, pilgrimsfalk, sågs i form av en gammal hane och tornfalk sågs i några exemplar. För min lista var dock en lärkfalk (#222) och fyra stenfalkar (#223) av störst vikt. Sen var det bara hemvägen kvar, ca 27 km i mer eller mindre konstant motvind. Jobbigt mot slutet men älskade känslan när jag kom hem.

Vi återvänder till Falsterbo Bird Show. Mannen som inspirerat mig att cykelskåda, min enda idol inom skådning vid sidan av min sträckskådningsmentor Anders Jönsson, var ju på plats. Dorian Anderson från Biking For Birds. Han som cyklade runt USA och såg otroliga 618 arter under 2014. Hans föredrag var fantastiskt, både inspirerande för mig som cyklist och för att vilja skåda i västra USA. Han var dessutom otroligt trevlig backstage och självklart kunde jag inte låta bli att bli plåtad tillsammans med honom (Dorian t.v.). Elin Lundquist tog bilden.

Dorian & me!

Liten sammanfattning av senaste tiden

På en revel långt därute gick en roskarl, min hittills enda under året. Spillepeng 31/8

Jag har inte skrivit här på ett tag, men de som följer Arttrampet på Facebook har fått de flesta intressanta nyheterna. Efter dammsnäppan jag skrev om i förra inlägget var jag på musikfestivalen Way Out West i Göteborg. Därefter var jag ute på cykelturer vid fyra tillfällen utan att egentligen se någonting alls av värde. Någon törnskata till, höstens första grå flugsnappare, en del vadararter av vanligt slag, men ingenting som var nytt på årslistan. En morgon var jag i Klagshamn och njöt av sträckande gulärlor och trädpiplärkor. Jag hade hoppats på fältpiplärka, men det är en art jag kanske missar i år. Sista chansen är egentligen i helgen då jag kommer vara i Falsterbo i samband med Falsterbo Bird Show. Det blir nog två morgnar på Nabben i alla fall. Andra arter jag ännu ej sett, som jag hoppas på där är forsärla, stenfalk, lärkfalk, dvärgmås och kustlabb. Vädret ser måttligt kul ut för rovfåglar, men de båda falkarna borde vara rimliga ändå. Lärkfalk för att det nästan alltid är några som flyger runt på halvön vid denna tid och stenfalk för att det är en av de få rovfåglar som inte tvekar av så triviala anledningar som frisk vind och mulet.

Efter dessa fruktlösa rundor (två söderut till Klagshamn och två österut till Almåsa med omgivningar) så har det gått bättre senaste veckan. I fredags var jag i Klagshamn igen. Vädret kändes spännande för rovfåglar men det hände inget. Nästan uppgiven fick jag plötsligt se en ung ängshök (#219) på låg höjd. Den var på väg österut och hade redan passerat bakom ryggen på mig, men den kändes slank och var rävröd undertill så jag kände mig säker på att det inte var en stäpphök. Jag hann precis få upp kameran då den försvann in bakom träd. Jag såg den inte igen.

Skymning är nattskärretid. Klagshamn 30/8

Såväl fredag som lördag sågs det nattskärra i Klagshamn. Det har visat sig vara en väldigt pålitlig plats för rastande skärror på senare år. Lättast är att se dem i skymningen. Söndagen kändes optimal med mycket insekter i luften och nästan ingen vind. Optimismen var hög, men trots stark ficklampa lyckades jag inte hitta någon. Igår onsdag gjorde jag ett nytt försök. Och efter att ha stått och spanat över fuktängen där de oftast ses en stund gick jag in på en liten stig. Med ficklampans sken svepandes framför mig lyfter en nattskärra från marken. Jag har inte varit tillräckligt vaksam, för lyser man dem i ögonen brukar de sitta kvar. Om man däremot tar bort käglan flyger dem. Så jag hann inte reagera på att något satt där innan jag svepte vidare. Några minuter senare ser jag den igen, i flykten, och lyckas få lampan på den en kort stund innan den försvinner in bland träden. Succé! (#221). Det är bra tid för nattskärra säkert två veckor till så det är nog god chans för fler. Flest obsar tidigare år har gjorts en vecka in i september.

Då återstår att redovisa en art och det var en roskarl som rastade på en revel utanför Spillepeng i måndags då jag cyklade norrut och kollade av stränderna vid Lomma och söder därom. En hel del vadare i området, och det börjar se riktigt bra ut på vadarlistan. De enda två regelbundna arter jag har kvar är sandlöpare och smalnäbbad simsnäppa. Både är rimliga, men inte givna, i Falsterbo kommande helg.

Lomma 31/8

10/8: Ändrade planer gav fin utdelning

Mellan och hitom de båda gässen - dammsnäppa (t.v.) och gluttsnäppa (t.h). Klickbar för större storlek. Notera mindre storlek, tunnare näbb och vitt mellan öga och näbb på dammsnäppan.

Idag hade jag bestämt mig för att cykla till Torreberga utanför Staffanstorp för att kolla efter en trastsångare som ringmärktes där igår. Dessutom är Torreberga en av mina hemmalokaler och i år har det inte blivit så många besök (var där dock och lyssnade på dubbelbeckasin i maj då min förra dator var ur funktion). Även om det inte skulle vara så lätt att hitta trastsångaren så hade det varit värt ett försök, då Torreberga ofta är bra som lokal generellt i början av höstsäsongen.

Jag hann inte iväg då det kom ett larm att det sågs en dammsnäppa vid Tygelsjö ängar, söder om Klagshamn. Samma lokal jag skrev om i förra inlägget. Dammsnäppa är en art som ses i Skåne varje år, men mest på våren. Och i år var det jättedåligt med dem och jag hade helt gett upp att se denna art i Skåne i år.

Rapporterna gjorde gällande att fågeln var rörlig och drog iväg ut till Dynan (en ö en bit ut i vattnet) där den ibland inte kunde ses alls. Jag tänkte att det nog skulle lösa sig med att någon kollade på fågeln när jag kom dit. Men efter en cykeltur på 45 minuter visade det sig att ingen annan skådare fanns på platsen.

Efter att ha spanat av runt Tygelsjöbäckens mynning och ut mot Dynan hade fortfarande inget misstänkt setts. Men så flög alla fåglar (det var massor av vadare i området, framför allt ljungpipare) upp av någon anledning och när de landat igen fick jag syn på en liten, ljus Tringa med vit tygel en bit norrut. Och efter att snabbt ha konstaterat att den var klart mindre än sällskapande gluttsnäppor så var saken klar. Dammsnäppa (#217) var inte bara ny för Arttrampet, det var även första gången jag sett den i Malmö kommun.

Kraftigt beskuren bild med dammsnäppan til höger. Det var ganska långt avstånd och jag ville inte riskera att skrämma dem så nöjde mig med dessa usla bilder.

Men det var inte slut med det. På vägen hem stannade jag till vid Björkadammen vid Bunkeflostrand  för att kolla lite efter trollsländor, men innan dess hade jag fått syn på en fin hane törnskata (#218) precis norr om Klagshamns by. Det är en art jag borde ha sett tidigare, men på något sätt har jag lyckats missa den.

5/8: Ok, nu kör vi höststräck

Tygelsjöbäckens mynning, utsikt norrut mot Klagshamn 5/8

Jag har tagit det lugnt ett tag, varit i Norrland och cyklat korta turer bara för att hålla igång. Men nu har min favoritdel av det skånska fågelåret, höststräcket, kommit igång. Än så länge är det mest starar, en del måsar och framför allt vadare som är igång. Och det var just vadare som var målet med den första riktiga cykelturen efter sommarvilan. Jag kollade flera olika ställen längs kusten söder om Klagshamn och ner mot Foteviken. Det blev också en del botanik på de fina strandängarna sydväst om Gässie Villastad.

Utdelningen var god. Bäst var det vid Tygelsjöbäckens mynning där det finns fina gyttjestränder för närvarande. Här såg jag en småsnäppa (#216) i en flock Calidrisvadare som annars bestod av ett 40-tal kärrsnäppor och två adulta spovsnäppor. Här fanns också två myrspovar, en svartsnäppa, tjockt med gluttsnäppor, några grönbenor och några individer av de enklaste arter jag inte sett tidigare - brushane (#215). Det fanns också en hel del ljungpipare i området. På lokalerna längre söderut var förutsättningarna för Calidris inte lika fina, men många av de andra arterna såg jag på flera ställen.

Om ungefär två veckor, när rovfåglarna kommer igång på allvar, kommer jag börja göra turer ner till Falsterbo. Inte bara för rovfåglar - jag saknar några vadare som är ytterst fåtaliga vid kusten kring Malmö, såsom sandlöpare och roskarl. Och en hel del annat.

Rast vid kommungränsen mellan Malmö och Vellinge 5/8

1/7: Ännu en sommarraritet. Eller?

Extremt beskuren bild på dagens super-avståmdsobs av rostand. Löddesnäs 1/7

Idag kom det en uppgift om att det på förmiddagen hade setts en rostand vid Löddesnäs norr om Bjärred. Någon timme senare fick jag veta att den var kvar. Till Löddesnäs är det ungefär 21 km enkel väg, vilket i rådande väder inte är mycket att bråka om. Jag kom iväg kring halv 2. En viss nordvästlig bris, men inget som påverkade cyklingen. Det var även soligt och varmt, kring 25 grader så det blev årets första cykeltur som i sin helhet genomförts med enbart t-shirt på överkroppen.

Jag har tidigare glömt att redovisa, vilket är för att det hände två nätter innan jag åkte till Marocko och därför hade annat för mig, att jag faktiskt besökte Löddesnäs för en knapp månad sedan, för att mitt i natten lyssna på en småfläckig sumphöna (#211) som spelade för fullt där under några nätter. Så vägen dit är jag bekant med och det är en ganska behaglig väg. Idag var det ganska mycket folk ute och när man cyklar genom tallskogen vid Habo ljung var det kolossalt med insekter som irriterade. Men det är bara ett problem för stunden.

Löddesnäs 1/7. Sommar.

Väl vid Löddesnäs efter ganska exakt en timme hade jag tur som träffade på Hardy Gräntz vid parkeringen. Eftersom jag dels hade misstolkat exakt var ankan låg och dels tänkte att det nog fanns folk på plats så tog jag ej med tub. Men den låg så pass långt bort att om inte Hardy varit vänlig nog att följa med ut till obsplatsen igen, trots att han var på väg att lämna när jag kom, hade jag troligen fått vänta in senare ankommande (stort tack!). Men nu löste det sig utmärkt och fågeln låg och tog det lugnt med gravänder längs stranden upp mot Vikhög.

Rostand (#213) är en lite omtvistad art. Den finns i fågelparker men den kan också nå oss spontant från häckplatser i sydöstra Europa och längre bort. Och i fyndbilden finns det en tydlig tendens att de gärna dyker upp efter varmluftsinbrott på sommaren. Juli är den bästa månaden, och därför känns dagens fynd så ok som det kan göra. Arten är accepterad som spontan på den svenska fågellistan så att räkna den på Arttrampet är inga problem. Men sammantaget så har troligen de roständer som ses i landet blandat ursprung, d.v.s. en del är genuina felflygare medan andra bara rymt från parker.

Fiskgjuse. Löddesnäs 1/7

25/6: Lund i Malmö, andra försöket

Essentiella träd i Hammars Park 25/6

Lundsångare heter sannolikt lundsångare för att den ofta förekommer i grönskande lundar. Men faktum är att det allra första fyndet i landet gjordes i Botaniska trädgården i Lund år 1938. Extra intressant kring etymologin är det faktum att Gustaf Rudebeck, som fann fågeln, då kallade den för "grön lövsångare". Så att lundsångaren skulle vara uppkallad efter staden Lund är åtminstone inte långsökt, även om det är osannolikt.

Som jag skrev igår hittades en lundsångare i Hammars Park i Malmö igår. Arten är idag vanligare än vad den var 1938 men fortfarande en raritet och det ses sällan mer än ett fåtal i Skåne under ett år. Jag kom dit försent igår, men tänkte att det hade med att den bara slutat sjunga för dagen att göra

I morse såg jag till att vara där ungefär en timme innan den upptäcktes (av fellow cykelskådare Sven Silow - storartat jobbat!) igår. Samma cykeltur som igår, en knapp halvtimme enkel väg. När jag kom fram hade den hörts så sent som tre minuter tidigare och jag tänkte att den nu skulle vara omöjlig att missa. Men sen gick det 20 tysta minuter, så när som på gatukontorets gräsklippare. Men sen sjöng den till och hördes sedan till och från under en kvart, innan den fick en formsvacka igen. Men lundsångare (#212) är på årslistan och det är en art jag inte alls hade räknat med.

Sjungande lundsångare är notoriskt svårsedda då de gärna sitter dolda i lövverket. Tänk er att den sitter någon meter in mitt i bilden ovan så får ni lite känsla av hur det var i Hammars Park i morse.

24/6: Hemma igen. Malmö levererar men inte jag.

Hammars Park 24/6

Jag har varit i Marocko två veckor och tittat på fåglar och trollsländor. Men nu är det vardag igen. Som ni säkert noterat har det varit ganska kallt och många "försommmar-rariteter" har uppträtt i mindre antal än vanligt. Men i morse kom ett larm om en lundsångare som sjöng i Hammars Park i det allra sydvästligaste av Malmö. Ungefär 7-8 km hemifrån.

Jag kom dit klockan 11. Jag lämnade 12.30. Utan att ha hört eller sett någon lundsångare. Aktiviteten på fåglarna avtog efterhand och den kan säkert ha varit kvar där. Och eftersom sjungande fåglar vid denna tid på året ofta stannar ett tag så har jag gott hopp om att den kan vara kvar i morgon. Då siktar jag på ett besök tidigare på morgonen. Lundsångare är en bonusart som jag inte alls har räknat med att få in på Arttrampet så det vore en riktigt bra omstart efter min resa. Det är för övrigt exakt 20 år sedan jag såg min enda lundsångare hittills i Malmö kommun.

Hammars Park 24/6

Sammanfattning av den senaste tiden

Väster om Krankesjön 21/5

Jag har varit dålig på att blogga den senaste tiden. Jag hoppas det är sista gången jag behöver göra den ursäkten. Jag har visst hopp om det, då vårsträcket är en period när alla vanliga arter ska hängas in och jag helst vill redovisa alla. När året snart vänder kommer skådningen att bli annorlunda. Många utflykter kommer handla om enstaka arter och det blir inte lika långa och "komplexa" inlägg.

Hur som helst har jag varit på några utflykter sedan jag senast redovisade att jag sett en styltlöpare som art #197. Den största och bästa exkursionen, rentav årets kanske allra bästa om vi ser till utdelning, genomförde jag den 21 maj då jag cyklade till Krankesjön och Vombsjön. Syftet var framför allt att se/höra sommargylling, svarttärna och gräshoppsångare men det fanns några arter i området som skulle vara riktigt fina bonusarter om jag lyckades få in dem.

Svarttärnor. Krankesjön 21/5

Hur som helst hade jag bara kommit en mil hemifrån och det hade precis ljusnat då jag hörde ett välbekant ljud från ett fält längs vägen mellan Särslöv och Nordanå i Staffanstorps kommun. Vaktel! (#198). Vädret hade inte varit så bra för inflöde söderifrån och inte särskilt många rapporter om vaktel hade kommit in från Skåne under maj. Men den här spelade ganska flitigt under flera minuter innan jag fortsatte. Vid västra Krankesjön var det sedan väldigt lätt att se/höra de tre arterna jag primärt var ute efter - gylling (#199), svarttärna (#200) och gräshoppsångare (#201). När jag sedan cyklade söder om sjön mot Silvåkra hörde jag ännu en gylling och då jag försökte se den såg jag årets första grå flugsnappare (#202).

Kornsparv. Silvåkra 21/5

Kornsparv hade jag trott jag skulle behöva cykla till Österlen för, men under Kristi Himmelfärdshelgen hittades en sjungande hane vid Silvåkra. Den var kvar och sjöng för fullt från toppen av ett solitärt träd (#203). En av mina verkliga "skammisar", gråsiska, flög över (#204) och efter en längre stund vid Vombs ängar såg jag till slut den rödspov (#205) som hållit till där en tid. Magisk dag!

Myrsnäppa. Malmö hamn 23/5

Två dagar senare gjorde jag ett riktat drag till utfyllnaden i Malmö hamn för att titta på myrsnäppa (#206) och några mosnäppor som höll till vid små pölar i ett annars nästan ökenartat landskap. Och ytterligare några dagar senare la jag en tidig morgon och förmiddag vid Klagshamn och Gässie ängar. Det var dock ingen särskilt givande morgon även om jag kunde räkna in förväntade arter som prutgås (några flockar som sträckte ute över sundet, #207) och kustpipare (#208). Både svarthuvad mås och spetsbergsgås har setts i området till och från och de fanns säkert där någonstans, men trots granskning av varenda gås och varenda mås lyckades jag ej hitta någon av dem. Svarthuvad mås har setts ovanligt mycket i Malmötrakten under våren så jag är lite besviken att jag inte lyckats se någon av dem.

Sedan har jag varit i Barcelona nästan en vecka och besökt Primavera Sound, som är en musikfestival som jag varit på sex år i rad. Skrev lite om det här.

Och så tog jag en tur till Lund, trots 8 m/s i medelvind (medvind dit). Då det rapporterats både rosenfink och flodsångare där var det lite för bra att motstå. Rosenfinken, som fanns i nordvästra delen av stan, var lite svårflirtad då det var sen eftermiddag men efter 20 minuter eller något sjöng den några gånger (#209). Flodsångaren, vid Höje å intill reningsverket sjöng däremot för fullt. Den satt för övrigt på Staffanstorpssidan av ån, vilket är viktigt att påpeka (#210).

17/5: perfekt avslutning på helgen

Jag har varit på Öland i helgen och varit med att starta upp Trollsländeföreningen. En del tid i fält blev det också men inget som har någon relevans för Arttrampet.

Mitten av maj är alltid bra för ovanliga arter och jag kände mig ganska säker på att något kul skulle dyka upp när jag var borta. Mycket riktigt, igår morse hittades en styltlöpare i Lilla Svenstorps våtmark mellan Oxie och Svedala. En mätning på karta visar att det är 14 km hemifrån. Styltlöpare är en art jag sett mycket utomlands men i Sverige har jag inte sett den på 15 år.

Typiskt att det skulle dyka upp en sån tungviktare så nära hemmet när jag var borta men hoppet steg när fågeln var kvar idag. Strax innan jag kom hem kom rapport om att den lyft och dragit iväg. Ännu mer typiskt.

Men fågeln kom tillbaka igen och när klockan var halv åtta ikväll trampade jag iväg. Det blåste mycket (ca 8 m/s i medelvind, ca 12 m/s i byarna) men jag hade medvind dit. Själva observationen var helt odramatisk då styltlöparen (#197) gick omkring helt lugnt i våtmarken. Det var ganska långt håll så mina bilder blev inte bra men man ser vad det är i alla fall. Hemvägen gick i motvind men det var inga större problem med det heller. Knappt två timmar tur och retur - en fin avslutning på helgen.

14/5: Kärrsångare - då är allt här!

Bilder kommer!

Dagens rubrik är kanske lite överdriven men faktum är att kärrsångare, åtminstone bland relativt vanliga skånska häckfåglar, är den art som brukar komma tillbaka från vinterkvarteren allra sist. Åtminstone om man ser till genomsnittliga förstadatum för olika arter. Det har rapporterats enstaka exemplar i Skåne redan innan idag, men jag fick själv höra en idag när jag gick längs Höje å mellan Lomma och Lund. Det var den sjätte och sista nya arten jag såg idag. Det hände alltså en del innan dess.

I morse hade jag två olika alternativ. Antingen cykla söderut och kolla efter exempelvis blandade vadare i Foteviken eller norrut för att kolla efter främst mosnäppa på en ny lokal som jag återkommer till. Precis innan jag skulle ge mig av fick jag höra att en mindre flugsnappare hade setts i Alnarpsparken (norr om Malmö och längs vägen om jag valde alternativ #2). Det avgjorde saken.

Jag kom till Alnarpsparken. Massa flanörer och annat folk som njöt av det fina vädret. Jag gick till platsen där flugsnapparen setts och hörde en härmsångare (#191) längs vägen. En vanlig art som nyss anlänt och just idag verkar ha dykt upp lite överallt (många rapporter från Malmö med omnejd). Inte mycket tecken på liv på platsen förutom några rödstjärtar och vanligare arter. Efter närmare en timme när jag satt ner och brast i koncentration hörde jag plötsligt en sångstrof som lät intressant, men just bristen på koncentration gjorde att jag fortfarande inte var säker. Men så lät den en gång till och efter en stund hittade jag den och visst var det vad jag letade efter (#193). Fågeln var en ung hane, d.v.s. den saknade rött på bröstet. Under min väntan hade en bivråk sträckt över på hög höjd mot nordost (#192), sannolikt efter att alldeles nyss kommit till Sverige efter att ha korsat Öresund.

Jag cyklade nu vidare till Kannikdammen och även om det är fint att det verkar häcka två par skärfläcka här i år (tack vare ön som jag skrev om här) så var det inte själva dammen jag var mest intresserad av. Det har nämligen anlagts några nya dammar längs Höje å ungefär en kilometer åt öster. De verkar fina för vadare och det som är speciellt med det är att man ser dammen från Staffanstorpssidan av ån och att se vadare i Staffanstorps kommun är inte så lätt annars. Jag är ju från Staffanstorp ursprungligen och därför är det så viktigt.

Dammarna var fantastiskt trevliga med ett par snatterand, en sångsvan, två par mindre strandpipare, en drillsnäppa, en grönbena och flera par skärfläckor. En kungsfiskare flög förbi i ån. Men det jag mest var ute efter var mosnäppa och det fanns åtminstone tre ex på lokalen (#195). Det kan ha funnits mer att se här men från Staffanstorpssidan av ån ser man inte riktigt alla små vikar och annat. Övriga nya arter här blev buskskvätta (#194) och så den kärrsångare (#196) jag nämnde i början. Det här stället kommer jag att återkomma till.

Nu kommer jag att vara på Öland fredag till söndag för att officiellt starta upp Trollsländeföreningen. Nästa vecka hoppas jag spränga 200-vallen.

11/5: Dator fungerar igen, många nya arter sen sist

Silkeshäger. Skanör 11/5

Jag har inte bloggat på ett tag. Orsaken är, som jag skrivit på Facebook, att min dator som numera är min före detta dator, råkade ut för en olycka härom veckan. Jag lånade en äldre dator för att sköta det mest essentiella (mail, läsa nyheter etc) men den hade ingen bildredigering och var så långsam att jag valde att inte skriva något under denna tid.

Som ni ser i artlistan till höger har jag, som sig bör vid denna tid på året, sett ganska mycket nytt och jag avser göra ett sammanfattande inlägg om dessa senare. Men nu vill jag tala om dagens trevliga utflykt.

I Skanör har det senaste veckan funnits en skedstork och denna var jag och tittade på i tisdags. I helgen har det även funnits en silkeshäger på platsen. Jag tittade på väderprognosen och insåg att det skulle vara skönast att cykla dit idag tidigt på morgonen.

Vindar i Malmö 11/5 2015

Hade jag kört bil hade jag kunnat ta det lugnt på morgonen och väntat på positivt larm. Men när man cyklar finns det andra parametrar att ta hänsyn till. Ovan ser ni vindarna i Malmö idag. För att komma till Skanör börjar man med 2 mil rakt söderut och sen är det ungefär 13 km västerut. I morse blåste det nästan ingenting, vilket jag kollat upp innan. När jag varit där nere och skulle cykla hem vid lunch var vinden nästan frisk och jag hade perfekt medvind.

Min cykel parkerad mitt bland sällsynt (inte här, men väldigt liten utbredning i landet) engelsk skörbjuggsört. Silkeshägern kan faktiskt se som en liten prick mot högerdelen av dungen, åtminstone om man förstorar bilden. Skanör 11/5.

Taktisk triumf helt enkelt. Silkeshägern (#187) gick söder om Bakdjupet och kunde beskådas på ganska nära håll. En underbar cykeltur och en väldigt oproblematisk observation. Efter detta kollade jag efter gulhämpling vid närliggande Skanörs kyrka och där hörde jag ett ex sjunga ganska omgående (#188). Senare hörde jag (och såg fast för dåligt för bild) ett eventuellt annat ex några hundra meter längre österut. Gulhämpling är en av arterna jag eventuellt hade behövt se när jag kör till östra Skåne och även där är den fåtalig så det här var en fin bonus. Dagen gav även två andra arter, en trädgårdssångare (#189) vid Skanörs nya kyrkogård och en ensam småspov (#190) som flög förbi norr om banvallen norr om Ljungen. I övrigt sjungande grönsångare, nyanlända grejer som gölk och näktergal men generellt inte många rastare alls.

Silkeshäger på tre olika avstånd. Skanör 11/5

21-22/4: Årets första natt i fält

Almentornet, Krankesjön 21/4

Jag har väntat i två veckor på att kunna göra den exkursion jag gjort i dagarna. Men det har blåst och blåst och blåst och i mitt huvud har jag känt att det dels skulle vara jobbigt att cykla och dels att det skulle vara svårt att höra de fåglar jag ville höra. Men sedan några dagar tillbaka hade SMHI varit väldigt inbjudande just kring tisdag eftermiddag, natten mot onsdag och resten av onsdagen. Sen ska det visst börja blåsa igen. Men denna "lucka" i den blåsperiod med huvudsakligen nordvästvind som varit tänkte jag utnyttja. Till att se eller höra (för några är svåra att se) ett antal arter som inte är särskilt ovanliga där de finns, men som inte finns vid eller nära Malmö. Av den anledningen att Malmötrakten saknar såväl skog som riktiga fågelsjöar (förlåt, Arriesjön).

Jag gav mig av kring 17.30 på tisdagskvällen. Mitt mål var Krankesjön, en väldigt känd fågelsjö som jag besökt mycket förr men mindre på senare år. Avståndet dit är ca 35 km, men jag stannade för kaffe hos mina föräldrar i Staffanstorp efter 15 km. Sista två milen hade jag bra flyt och nerförsbackarna vid Torna Hällestad gjorde att jag var framme vid sjön efter mindre än en timme från Staffanstorp. Jag kände mig i väldigt bra form - den senaste tidens cykelträning har gett resultat.

Krankesjön mot väster resp. öster, sett från Almentornet.

Sista timmen av skådarljus stod jag i Almentornet i sjöns västra del. Vinden var obefintlig och himlen saknade i princip moln. Det låg mycket änder och skäggdoppingar på sjön, några stora moln av starar svepte omkring, ett tranpar kom inflygande och det var allmänt trevligt. För min artlista var det dock två ljud som gav tillskott - rördrom (#156) och när det började bli dunkelt började morkullla (#157) spelflyga (jag hade senare ytterligare några individer av båda arterna).

Jag gav mig sedan av och begav mig mot Silvåkra, öster om sjön. Jag gjorde detta genom att omväxlande gå och cykla på småvägar och stigar som jag kände ledde i rätt riktning och därför tog det ett tag, eftersom jag hade dålig koll på exakt var jag var och kanske gjorde några felval. Men till slut kom jag ut i Silvåkraallén.

Krankesjön 21/4. Notera molnet av starar mot himlen.

Det var för tidigt att lägga sig så jag cyklade norrut mot Harlösa och svängde in mot Ängstorpsdammen längs med södra sidan av Kävlingeån för att eventuellt kunna höra en småfläckig sumphöna eller något annat kul. Det lyckades inte (det har inte hörts någon sumphöna där i år så inget konstigt med det - ser dock bra ut) och inte bara det - när jag kom cyklande på grusvägen stod det plötsligt två stridsvagnar på vägen. Det var visst militärövning på gång och jag blev, mycket vänligt, ombedd att avlägsna mig från småvägarna på övningsfältet. Så jag cyklade tillbaka till Silvåkra och tog in på Hotell Silvåkra, vilket är ett litet vindskydd norr om fågeltornet. När jag lagt mig började en kattuggla (#158) ropa från norr. Det är en art som finns i Malmö, men i år är det bara ett par som rapporterats och jag var där och letade utan framgång för ett tag sen (den kvällen var så sunkig att jag ej skrev något om det). Den underhöll mig sedan en god stund.

Hotell Silvåkra 22/4

Det var ganska kallt nu, men med gott om kläder på och både mössa och vantar sov jag nog åtminstone fyra timmar innan jag vaknade vid 5.30 till ljudet av bland annat entita (bara min andra för året - finns ej heller i Malmö) och större hackspett. Det var dimma både över land och sjön så ett kort besök i gömslet vid sjökanten gav inget annat än en pungmes som hördes norrifrån. Dimman gjorde mig inte mycket - det fanns inget i sjön, åtminstone vad jag känner till, som jag "behövde se".

Vombs Fure 22/4

I stället begav jag mig mot Vombs Fure. Vombs ängar på vägen dit var också insmort i dimma så jag cyklade snabbt förbi. Kom in i skogen och njöt av årets första riktiga tallskog för min del. Jag åt frukost vid "Näbblinjen" (småvägarna i furet heter "linjer") och noterade arter som trädkrypare, svartmes och dubbeltrast, arter som jag sett i Malmötrakten i år men bara någon enstaka av varje. Och så plötsligt, ett litet rullande läte från talltopparna - jodå, tofsmes (#159). Detta är en art som är relativt vanlig i tallskog men extremt stationär så den är faktiskt aldrig någonsin anträffad i Malmö kommun. Vomb är troligen det närmaste stället den häckar på.

Försökte se Vombsjön men det gick inget vidare (övre). Trädkrypare (nedre). Vombs Fure 22/4

Även Vombsjön var täckt i dimma så jag testade lite andra vägar i furet för att hitta mer småfåglar. När man letar sjungande fåglar med öronen är det lyxigt med cykel. Gärdsmygar, taltrastar, talgoxar och bofinkar dominerade ljudbilden. Mitt mål var att hitta talltita, men det gick trögt. Jag var efterhand ganska långt österut i furet och började leda cykeln längs med "Björkalinjen". Boom! En gröngöling flyger upp från marken (#160) - ännu en art som är dundersvår i Malmötrakten. Ibland ses det någon kringströvare men jag har aldrig sett den i kommunen. Ännu lite senare börjar det bli mycket ljud igen. Kungsfåglar, större hackspett, någon svartmes, en spillkråka och tofsmes igen. Och så ett omisskänsligt "tää-tää-tää". Jag ser den aldrig men talltita (#161) tar man utan problem på lätet. Mycket nöjd lämnar jag furet, inte bara för framgången med fåglarna utan för att det var härligt att vara i skog och känna den fantastiska doften av tall. En av Sveriges bästa dofter!

Vombs ängar 22/4

På vägen tillbaka passerade jag åter Vombs ängar och dimman hade nu gett sig av. Några gulärlor (#162) hade anlänt, vit stork fanns på bo längs Klingavälsån och i en av pölarna på ängarna låg en ensam hane årta (#163). Fikor både i Torna Hällestad och hos föräldrar i Staffanstorp gjorde att hemvägen gick lätt och jag hade gott om krafter kvar när jag anlände till Malmö vid 14-snåret.

Detta var en mycket härlig utflykt och jag inte bara kände mig starkare fysiskt än tidigare, jag bröt också en psykologisk spärr som gjort att jag tvekat att cykla längre sträckor.

Vit stork. Vombs ängar 22/4

20/4: Magi på Sibbarp

Sibbarp visade sig från sin bästa sida idag. Alla bilder är klickbara för större storlek.

Idag kom det rapporter om ringtrastar från flera ställen i Skåne. Ringtrast är en art som häckar i svenska fjällen och ses här på flyttning i mindre antal. Den skiljer sig från de flesta andra flyttande arter i det att den är mycket mer talrik på våren än på hösten, dessutom betydligt mer förutsägbar. Sträcktoppen brukar infalla precis nu, någon gång under andra halvan av april. Totalt på en vår brukar ett hundratal individer rapporteras från Skåne, men de brukar vara utspridda och det är fullt möjligt att misslyckas med att se någon om man inte är på hugget. Och för mig gäller det alltså att se ringtrast nu om jag ska ha en hygglig chans att få in den på Arttrampet.

Ringtrastar. Sibbarp 20/4

Det kom rapporter om några ringtrastar som setts, men dragit vidare, söder om Bunkeflostrand. Sen kom det en rapport om två stycken vid Sibbarp och efter en stund en ny rapport att det rörde sig om tre individer. Det är inte långt dit - 7 km kanske - så jag tog inga fångar. När jag kom fram till platsen där de setts, en stort gräsområde innanför stranden längs med campingen fanns upptäckaren, Lars Silow och en skådare till på platsen. Och framför oss på gräset gick det ringtrastar (#155). 7 stycken! En helt otroligt häftig syn. Senare visade det sig att det till och med rörde sig om 8 stycken. Detta är det största antalet ringtrastar jag någonsin sett på en gång.

Ringtrast. Sibbarp 20/4

Ringtrast är en absolut favorit hos mig. Jag kan aldrig se mig mätt på dem. Hanarna är mörkare med mer rent vitt halsband och nästan alla dagens fåglar såg relativt hanlika ut. Men det finns en viss variation och det är inte helt lätt att könsbestämma dem alltid. Men det brukar också vara så att hanarna flyttar lite tidigare än honorna så det är nog i sin ordning.

Dagens inflöde beror säkert på att trastarna varit sugna på att sträcka över Öresund ett tag men tyckt att det blåst för mycket. Så det har samlats på lite och nu blev det ketchupeffekt av det hela.

Ringtrastar. Sibbarp 20/4

18/4: The Battle of Klagshamn, spring edition 2015

 

Jesper spanar sträck. The Battle of Klagshamn 18/4

P.g.a. tävling hade jag inte med stora objektivet idag. Därav inga fågelbilder. 

Den 4 oktober 2003 åkte jag och min vän Jesper till Klagshamn i gryningen för att skåda. På parkeringsplatsen mötte vi två andra skådarkompisar, Thomas och Matts, som skulle göra samma sak. Jag minns inte hur, men någon föreslog att vi skulle möta varandra, 2 mot 2, i en tävling att se så många arter som möjligt på Klagshamnsudden under ett antal timmar. Inga fordon tillåtna, inte ens cykel. Båda i laget måste självklart se arten för att den ska få räknas.

Det var roligt och året efter föreslogs en repris. Sen dess har vi gjort detta och på senare år har vi också genomfört ett antal "spring editions". Idag var det dags för årets (första, blir en i höst också) tävling, som fått namnet "The Battle of Klagshamn", eventuellt om man vill en referens till Rage Against The Machines album "The Battle of Los Angeles". Thomas har inte kunnat vara med de senaste åren och har numera en fullgod ersättare i Roy. Sedan andra året har vi standardiserat tävlingstiden till 7 timmar, dock brukar vi placera tävlingen på lite olika ställen på våren (och hösten) för att det ska bli lite variationer i arttombolan. Förra året gjorde vi det i mitten av maj, nu blev det april i stället. En annan skillnad i år, och mot alla andra år, var att en av deltagarna (undertecknad) tog sig till tävlingsstarten på cykel. Tävlingen började redan 05.30 så det var tidig cykling i mörker. Men inga problem med det.

Den yttersta udden/piren på Klagshamnsudden

Båda lagen börjar alltid med att ställa sig på den yttersta udden, med lite avstånd mellan varandra för att man ska kunna prata utan att det andra laget hör, för att spana eventuellt sträck av sjöfåglar och insträck av landfåglar. Det var en helt ok morgon. Inte mycket fåglar egentligen, men något att titta på hela tiden. En adult storlom sträckte norrut (#147) och senare även en silvertärna (#149). Däremellan hade jag fått in brun kärrhök (#148) på årslistan - det verkar som de kommit ganska sent i år. Annars var det inte mycket som är spännande utanför den interna kampen mellan de tävlande lagen.

När vi stod där nåddes vi av larm på telefonen om att vittruten, som jag såg redan 18 januari men som varit kvar i området sen dess, sågs vid Tygelsjöbäckens mynning, inom synhåll från halvön. Men ännu mer spännande blev det när Tomas Svensson hade hittat en blåhake med till synes helt blått bröst vid fågeltornet. Det visade sig sedan att den hade någon vit fjäder och att det således var en s.k. vitstjärnig blåhake (ssp. cyanecula), en underart som finns i kontinentala Europa. Detta är en jättesällsynt fågel och fyndet idag är det sjätte i Skåne genom tiderna. Det är dock fortfarande en blåhake, en art som i en annan underart häckar i svenska fjällen och ses fåtaligt på flyttning i Skåne. Den hade dock varit fullt möjlig att missa på Arttrampet så detta var en jättebonus om jag skulle få se den.

Vassparti nära fågeltornet, Klagshamnsudden

Vi avbröt sträckskådningen vid 07.30 och gick mot fågeltornet. Längs vägen hördes det ljuvliga ljudet av årets första sjungande lövsångare (#150). Ett span mot där vittruten setts gjorde att vi snabbt kunde konstatera att den stod kvar och det blev inte sämre av att en pilgrimsfalk flög förbi. Väl vid tornet hörde vi blåhaken sjunga tämligen omgående (#151). Timmarna fortlöpte, och jag ska inte trötta ut med detaljer, men vi såg fyra gluttsnäppor (#152) och två hussvalor (#153) vilka i båda fallen var mina första för året. Utmärkta bilder på blåhaken finns för övrigt på Artportalen.

Artgenomgången blev som vanligt spännande men vi vann genom att ha sett 83 arter mot de andras 78. Sammanlagt observerades 89 arter. Klagshamnsudden är en riktigt bra fågellokal!

Hemkommen tog jag en lur men vaknade snart av rapporter om en vit stork som kretsade över Malmö. Först över Lernacken, sen Limhamn och sen Mobilia. Jag bor jättenära Mobilia och gick ut för att spana efter den. Och då den inte hade särskilt bråttom gick den lätt att hitta (#154) när den cirklade en stund innan den försvann österut. Storkar finns det ju en del i Skåne numera och jag kommer garanterat att se fler i år, men det var ju kul att se en genom att gå några hundra meter från hemmet. Bilder visade att fågeln var färgmärkt och en del av det skånska storkprojektet.

Jesper tar det lugnt i slutet av dagen då endast 3 knop är tillåtet.