När jag kollade väderprognoserna några dagar innan jul såg det fortfarande ut som det skulle förbli snöfritt och milt året ut. Nu blev det inte så och på en gång har det hänt en del i fågelmarkerna som påverkar mina planer för åtminstone den första veckan av 2015.
Först och främst så gjorde det omfattande regnet under december att vägar och cykelvägar var väldigt blöta och när det frös till på juldagen fick detta till följd att det blev isgata i Malmö. Jag försökte ge mig ut på en cykelrunda under Annandagen men fick vända hem igen efter bara några kilometer då jag upplevde det som livsfarligt.
Igår var cykelvägarna runt Malmö i bättre skick. Eftersom även vädret var fint (klart, svag vind, några minusgrader) gjorde jag en längre tur med full skådarpackning. Inte för att skåda utan för att känna hur det känns att cykla med allting. Det kändes bra och jag var ute i ungefär 2,5 timmar, vilket bör betyda att jag cyklade ca 5 mil.
Till fläckdrillsnäppan norr om Åhus är det knappt 11 mil. Jag har mer och mer tänkt att jag skulle försöka se denna under första januariveckan och ta en övernattning på vandrarhem i Åhus efter att jag sett fågeln första dagen. Nu verkar det dock som kylan gör att detta inte blir aktuellt då det verkar som fläckdrillsnäppan, en sällsynt gäst från Amerika, slutade sina dagar igår. Citat från Artportalen/Svalan:
I -10 C hittades snäppan i viken ö. om Ö. Hammaren. Den stod med nedisad stjärt i tång alldeles vid strandkanten. En sparvhök flög över snäppan och satte sig i en buske intill. Vi drog oss tillbaka och mötte folk inom 5 min. Troligtvis hann sparvhök före.
Väldigt tråkigt naturligtvis, men i ett strikt egoistiskt perspektiv gör detta det lite lättare för mig då jag inte riktigt känner mig där fysiskt ännu, speciellt med tanke på att väglaget lokalt gör det mer svårcyklat än på torr sommarväg.
I stället kommer jag sannolikt att fokusera de första dagarna på att försöka se bändelkorsnäbb och nilgås runt Malmö och i övrigt hoppas att det hittas något inom rimligt avstånd för dagsutflykter. Med det menar jag i rådande läge avseende kondition/benstyrka (som behöver ett litet tag till) och väglag (som saktar ner mig) någonstans sydväst om en linje mellan Smygehuk och Landskrona ungefär.
Det ställe jag mest skulle behöva ta mig till är fortfarande Torekov. Svartanden är kvar och hänger ihop med sina gräsänder. Toppskarv och skärsnäppa finns också liksom en vittrut. Vittrut brukar vara betydligt talrikare under årets inledning än dess avslutning så den vill jag absolut klara av innan våren. Men det brukar kunna ses någon i södra Skåne också. Torekov känns som ett helgprojekt för slutet av januari eller början av februari. Jag tror svartanden kommer stanna kvar ett bra tag till. Det är en art som inte har några problem att klara en nordvästskånsk vinter.
Och i USA såg Dorian Anderson (Biking For Birds) Smith's Longspur utanför Dallas igår, hans 618:e art för året och den av allt att döma sista då inga rimliga tillskott till listan finns i närheten. Allt utan att åka motordrivna fordon en enda meter. En sanslös prestation.
Först och främst så gjorde det omfattande regnet under december att vägar och cykelvägar var väldigt blöta och när det frös till på juldagen fick detta till följd att det blev isgata i Malmö. Jag försökte ge mig ut på en cykelrunda under Annandagen men fick vända hem igen efter bara några kilometer då jag upplevde det som livsfarligt.
Igår var cykelvägarna runt Malmö i bättre skick. Eftersom även vädret var fint (klart, svag vind, några minusgrader) gjorde jag en längre tur med full skådarpackning. Inte för att skåda utan för att känna hur det känns att cykla med allting. Det kändes bra och jag var ute i ungefär 2,5 timmar, vilket bör betyda att jag cyklade ca 5 mil.
Till fläckdrillsnäppan norr om Åhus är det knappt 11 mil. Jag har mer och mer tänkt att jag skulle försöka se denna under första januariveckan och ta en övernattning på vandrarhem i Åhus efter att jag sett fågeln första dagen. Nu verkar det dock som kylan gör att detta inte blir aktuellt då det verkar som fläckdrillsnäppan, en sällsynt gäst från Amerika, slutade sina dagar igår. Citat från Artportalen/Svalan:
I -10 C hittades snäppan i viken ö. om Ö. Hammaren. Den stod med nedisad stjärt i tång alldeles vid strandkanten. En sparvhök flög över snäppan och satte sig i en buske intill. Vi drog oss tillbaka och mötte folk inom 5 min. Troligtvis hann sparvhök före.
Väldigt tråkigt naturligtvis, men i ett strikt egoistiskt perspektiv gör detta det lite lättare för mig då jag inte riktigt känner mig där fysiskt ännu, speciellt med tanke på att väglaget lokalt gör det mer svårcyklat än på torr sommarväg.
I stället kommer jag sannolikt att fokusera de första dagarna på att försöka se bändelkorsnäbb och nilgås runt Malmö och i övrigt hoppas att det hittas något inom rimligt avstånd för dagsutflykter. Med det menar jag i rådande läge avseende kondition/benstyrka (som behöver ett litet tag till) och väglag (som saktar ner mig) någonstans sydväst om en linje mellan Smygehuk och Landskrona ungefär.
Det ställe jag mest skulle behöva ta mig till är fortfarande Torekov. Svartanden är kvar och hänger ihop med sina gräsänder. Toppskarv och skärsnäppa finns också liksom en vittrut. Vittrut brukar vara betydligt talrikare under årets inledning än dess avslutning så den vill jag absolut klara av innan våren. Men det brukar kunna ses någon i södra Skåne också. Torekov känns som ett helgprojekt för slutet av januari eller början av februari. Jag tror svartanden kommer stanna kvar ett bra tag till. Det är en art som inte har några problem att klara en nordvästskånsk vinter.
Och i USA såg Dorian Anderson (Biking For Birds) Smith's Longspur utanför Dallas igår, hans 618:e art för året och den av allt att döma sista då inga rimliga tillskott till listan finns i närheten. Allt utan att åka motordrivna fordon en enda meter. En sanslös prestation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar