18/1: Larus polaris grandis

Vittrut. Sjötorp 18/1

Dagens rubrik är skådarjargong som jag återkommer till lite senare. Igår kväll var jag på spelning och såg tre stycken band på Babel i Malmö, bland annat min vän Anna och hennes band Arre!Arre! De är riktigt bra. Hett tips! Apropå ingenting, men jag gillar att tipsa om bra musik.

Något jag inte skrev igår då jag tyckte posten blev lång ändå var att det igår eftermiddag, när jag var på hamnutfyllnaden, sågs en vittrut söder om Klagshamn (söder om Malmö). Den sågs dock endast i ca 20 minuter innan den fortsatte söderut och jag trodde den var utom mina möjligheter.

Sjötorp/Tygelsjö ängar

I morse nåddes jag av ett ovanligt vackert pling på telefonen att den var tillbaka. Vittrut är en art som ses i mycket små antal i Skåne varje år, vanligen precis i början på året och väldigt sällan i närheten av Malmö. Det tog mig ungefär 45 minuter i den måttliga motvinden (5-6 m/s) att ta mig de ca 15 kilometrarna till Sjötorp (som lokalen kallas i folkmun) eller Tygelsjö ängar (som lokalen egentligen heter). Med några kilometer kvar fick jag reda på att den flugit upp till en äng som man kan se från vägen. Så jag började där och såg den direkt, dock på lite långt håll för foto. Därför gick jag ner till ängarna där de andra skådarna stod. Fortsatt långt håll, men den lyfte efter ett tag och passerade väster om oss för att ställa sig en bit norrut. Det var då jag tog bilderna som är med i dagens inlägg.

Vittrut, 2K (d.v.s. ungfågel. 2K betyder "andra kalenderåret", alltså är den född 2014 (som alltså är första kalenderåret och nu 2015 är andra kalenderåret)

Och dagens rubrik är en latinifiering av att arten hos skånska skådare (andra också kanske) haft smeknamnet "den stora polartruten" (den lilla polartruten är vitvingad trut) efter att den alltså främst förekommer på riktigt nordliga breddgrader. Ett ännu roligare smeknamn på vittrut är för övrigt "borgmästaren" vilket kan vara lite svårbegripligt på dessa bilder, men när man ser den bland gråtrutar på en hamnpir så känns namnet väldigt träffande.

Före, under och efter vittrutsobservationen fick jag nya årsarter i form av turkduva (i Klagshamns by, #69), storspov (#71) och tornfalk (#72).

En del av alla viggar i stora kalkbrottet, Klagshamn

Efter ett kort och misslyckat span efter rapphöna, som setts i krokarna på sistone stannade jag vid det stora kalkbrottet i Klagshamn. Här finns en av Skånes största viggflockar (3600 räknades härom dagen, #73). Med dessa finns mindre antal av bergand (fast 100 ex är ganska många, #74), brunand (#75) och salskrake (#76). Fick även bild på sidensvans på närmare håll än igår. De verkar ha kommit hit på allvar de senaste två veckorna.

Sidensvansar. Klagshamn 18/1

Nu återstod att försöka se nilgås, som också rapporterats under förmiddagen. Och det var inte så svårt. Den håller till med främst vitkindade gäss, men också kanada- och grågäss. Idag såg jag den på två närliggande ställen runt Klagshamns by. Gässen i området har det inte lätt. Härom veckan när jag letade efter den var det gåsjakt. Idag blev gässen skrämda av ridande hästtjejer på ena stället och av folk som promenerade rakt mot gässen på Bunkeflo strandängar när de stod där. Även folk med lösgående hund (vilket inte är tillåtet i området) sågs och fotograferades i närheten av gässen. Ett välkänt ofog detta, inte minst från just detta fågelrika område.

Nilgås. Klagshamn 18/1. Anses av olika betraktare vara allt från ful via fulsnygg till jättevacker. Klicka på bilderna för större storlek.

Nilgås (#77) var bra att få in. Det brukar ses någon i Malmötrakten varje år, men det verkar inte bli mycket av den etablering som häckfågel som många befarade för 10 år sedan. Befarade skriver jag, för det är ju inte en naturlig art i Europa och den kan ha negativ påverkan på våra inhemska arter om den blir vanlig. Anledningen att man ändå kan räkna nilgåsen på sina listor är att den tillhör kategori C, tillsammans med fasan, kanadagås, tamduva och den alltmer sällan sedda amerikanska kopparanden. Dessa arter har alltså det gemensamt att de är (frivilligt eller genom att fåglar rymt från fångenskap) införda här av människan och har etablerat en självförsörjande population i naturen. Alternativt, i nilgåsens och amerikanska kopparandens fall, att de individer vi ser i Sverige kommer från sådan population i andra länder. Nilgåsen, som ju egentligen är en afrikansk art, är till exempel vanlig i Holland och England.

Nu blev det mycket om nilgäss och därför glömde jag nästan bort att jag såg en liten flock (9 ex) med vinterhämplingar (#78) på en stubbåker när jag cyklade hem.

Storspov (22 ex). Sjötorp 18/1