 |
| Jesper spanar sträck. The Battle of Klagshamn 18/4 |
P.g.a. tävling hade jag inte med stora objektivet idag. Därav inga fågelbilder.
Den 4 oktober 2003 åkte jag och min vän Jesper till Klagshamn i gryningen för att skåda. På parkeringsplatsen mötte vi två andra skådarkompisar, Thomas och Matts, som skulle göra samma sak. Jag minns inte hur, men någon föreslog att vi skulle möta varandra, 2 mot 2, i en tävling att se så många arter som möjligt på Klagshamnsudden under ett antal timmar. Inga fordon tillåtna, inte ens cykel. Båda i laget måste självklart se arten för att den ska få räknas.
Det var roligt och året efter föreslogs en repris. Sen dess har vi gjort detta och på senare år har vi också genomfört ett antal "spring editions". Idag var det dags för årets (första, blir en i höst också) tävling, som fått namnet "The Battle of Klagshamn", eventuellt om man vill en referens till Rage Against The Machines album "The Battle of Los Angeles". Thomas har inte kunnat vara med de senaste åren och har numera en fullgod ersättare i Roy. Sedan andra året har vi standardiserat tävlingstiden till 7 timmar, dock brukar vi placera tävlingen på lite olika ställen på våren (och hösten) för att det ska bli lite variationer i arttombolan. Förra året gjorde vi det i mitten av maj, nu blev det april i stället. En annan skillnad i år, och mot alla andra år, var att en av deltagarna (undertecknad) tog sig till tävlingsstarten på cykel. Tävlingen började redan 05.30 så det var tidig cykling i mörker. Men inga problem med det.
 |
| Den yttersta udden/piren på Klagshamnsudden |
Båda lagen börjar alltid med att ställa sig på den yttersta udden, med lite avstånd mellan varandra för att man ska kunna prata utan att det andra laget hör, för att spana eventuellt sträck av sjöfåglar och insträck av landfåglar. Det var en helt ok morgon. Inte mycket fåglar egentligen, men något att titta på hela tiden. En adult storlom sträckte norrut (#147) och senare även en silvertärna (#149). Däremellan hade jag fått in brun kärrhök (#148) på årslistan - det verkar som de kommit ganska sent i år. Annars var det inte mycket som är spännande utanför den interna kampen mellan de tävlande lagen.
När vi stod där nåddes vi av larm på telefonen om att vittruten, som jag såg redan 18 januari men som varit kvar i området sen dess, sågs vid Tygelsjöbäckens mynning, inom synhåll från halvön. Men ännu mer spännande blev det när Tomas Svensson hade hittat en blåhake med till synes helt blått bröst vid fågeltornet. Det visade sig sedan att den hade någon vit fjäder och att det således var en s.k. vitstjärnig blåhake (ssp. cyanecula), en underart som finns i kontinentala Europa. Detta är en jättesällsynt fågel och fyndet idag är det sjätte i Skåne genom tiderna. Det är dock fortfarande en blåhake, en art som i en annan underart häckar i svenska fjällen och ses fåtaligt på flyttning i Skåne. Den hade dock varit fullt möjlig att missa på Arttrampet så detta var en jättebonus om jag skulle få se den.
 |
| Vassparti nära fågeltornet, Klagshamnsudden |
Vi avbröt sträckskådningen vid 07.30 och gick mot fågeltornet. Längs vägen hördes det ljuvliga ljudet av årets första sjungande lövsångare (#150). Ett span mot där vittruten setts gjorde att vi snabbt kunde konstatera att den stod kvar och det blev inte sämre av att en pilgrimsfalk flög förbi. Väl vid tornet hörde vi blåhaken sjunga tämligen omgående (#151). Timmarna fortlöpte, och jag ska inte trötta ut med detaljer, men vi såg fyra gluttsnäppor (#152) och två hussvalor (#153) vilka i båda fallen var mina första för året. Utmärkta bilder på blåhaken finns för övrigt på Artportalen.
Artgenomgången blev som vanligt spännande men vi vann genom att ha sett 83 arter mot de andras 78. Sammanlagt observerades 89 arter. Klagshamnsudden är en riktigt bra fågellokal!
Hemkommen tog jag en lur men vaknade snart av rapporter om en vit stork som kretsade över Malmö. Först över Lernacken, sen Limhamn och sen Mobilia. Jag bor jättenära Mobilia och gick ut för att spana efter den. Och då den inte hade särskilt bråttom gick den lätt att hitta (#154) när den cirklade en stund innan den försvann österut. Storkar finns det ju en del i Skåne numera och jag kommer garanterat att se fler i år, men det var ju kul att se en genom att gå några hundra meter från hemmet. Bilder visade att fågeln var färgmärkt och en del av det skånska storkprojektet.
 |
| Jesper tar det lugnt i slutet av dagen då endast 3 knop är tillåtet. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar